Granskning av argument: Respekt Livet 2

Vilken är kyrkans hållning vid graviditet efter våldtäkt?

Eftersom svaret är ganska långt har jag valt att kommentera de olika delarna separat.

Respekt Livet: Graviditet efter våldtäkt förekommer relativt sällan. I Sverige finns ingen tillgänglig statistik på hur många av alla aborter som görs efter våldtäkt, men motsvarande siffra för Tyskland år 2003 var 0,02 procent av alla aborter. Siffran är alltså ytterst liten, men det är självklart att det händer ibland.

Min kommentar: Jag vet inte vad antalet har för relevans, det är lika illa för den det faktiskt drabbar i vilket fall. Mord är ett ganska ovanligt brott men det gör det inte mindre allvarligt, eller mindre jobbigt för anhöriga till de som mördas. Antalet sena aborter (efter vecka 18) är också försvinnande litet men ändå ägnar diverse anti-abortorganisationer mycket tid åt att försöka sänka tillåtna gränsen för abort.

Dock finns det ingen som kan säga, att barn som blivit till genom våldtäkt inte har rätt att leva.

Min kommentar: Kvinnan som tvingas bära det då? Men för att svara lite mer seriöst, å ena sidan kan jag respektera denna hållning, å andra sidan inte alls. Är man emot abort så är det väl ganska logiskt att man anser att det är fel oavsett vem fadern är. Det kan vid en första anblick verka lite ärligare än att komma och säga att abort är fel om kvinnan varit en slampa och haft sex frivilligt men om hon blivit våldtagen så är det inte ett ”genetiskt unikt barn” det rör sig om längre. Samtidigt tycker jag att det är otroligt känslokallt att vilja utsätta en kvinna som redan genomgått ett trauma för ytterligare ett, att vara så stelbent att man inte kan rucka på sina priciniper ens i undantagsfall (jag kan tex säga att det finns flera fall då jag anser regeln att inte mörda kan åsidosättas).

Den våldtagna kvinnan behöver ett oändligt stöd från sin omgivning, men en abort kommer aldrig att straffa våldtäktsmannen, att göra själva våldtäkten ogjord eller att sudda ut minnet.

Min kommentar: Är det någon som någonsin har påstått det eller? Detta är ett typexempel på vad som på engelska kallas för en strawman dvs. ett argument som påminner om motståndarens men är lättare att avfärda. ”Argumentet” -som motståndaren inte ens använt- avfärdas och med det hela motståndarens tes. Nej, en abort kommer inte göra våldtäkten ogjord, för inget vi gör kan göra våldtäkten ogjord, på samma sätt som vi inte kan göra tex 11 september ogjord. Vad vi kan, och bör göra, är däremot att försöka minimera skadorna av den, på samma sätt som brandmän försökte rädda människor ur de brinnande skyskraporna. Om våldtäktsmannen fälls blir våldtäken inte ogjord -däremot kanske en fällande dom kan ge upprättelse och förhindra att mannen våldtar fler. Terapi åt offret kommer inte göra våldtäken ogjord -men kanske kan hjälpa offret att finna självkänsla och trygghet igen. Anti-virala mediciner gör inte våldtäken ogjord, men den kan rädda offret från en HIV-infektion. Behandling av eventuella könssjukdomar gör inte våldtäken ogjord men bör ges i alla fall. Ett schysst bemötande av sjukvårdspersonal när man söker hjälp gör inte våldtäken ogjord, men kan hjälpa till i läkeprocessen. En abort gör inte våldtäkten ogjord eller tar bort minnet, men den kan förhindra att offret tvingas få sina reproduktionsorgan använda mot sin vilja än gång till och därmed förskonas av ett ytterligare trauma.

Tvärtom kan kvinnan då komma att lida av traumatiska upplevelser både till följd av våldtäkten och aborten.

Okej, eftersom Respekt Livet skriver ”kan” kan jag köpa detta i vissa fall. OM kvinnan pressas till abort av en oförstående omgivning så är det klart att det ger men. Men om man inser att en abort kan vara en traumatisk upplevelse vad tror ni då inte det är att mot sin vilja att tvingas genomgå en hel graviditet och föda ett barn man inte vill ha är? Ärligt talat, kan ens Respekt Livet påstå att detta skulle vara ett mindre trauma? Ta tex den unga flicka i vad som brukar kallas Fallet X. På vilket sätt hade det varit mindre traumatiskt att i självmordsmässigt tillstånd tvingas genomgå en graviditet än att göra abort? Och om det nu är så hemskt med abort efter våldtäkt, varför kämpade då 14-åriga Paulina för att få göra det? Och fortsatte kämpa för upprättelse efter att hon förlorat? Och varför säger hon att hon vill läsa juridik för att ingen annan kvinna ska tvingas gå igenom det hon gick igenom? Och varför kallas Human Rights Watch’s rapport om abortrestriktioner  efter våldtäkt i Mexico för The Second Assault Obstructing Access to Legal Abortion after Rape in Mexico? Jag rekommenderar för övrigt att alla ni som  fortfarande tror att det på något vis är bättre att tvingas föda barn än frivilligt göra abort läser den rapporten.

Läs gärna När jag blev mamma, berättelsen om hur en svensk utbytesstudent efter en mycket brutal våldtäkt kämpade för att behålla sitt ofödda barn.

Jag har planer på att kommentera denna berättelse i ett separat inlägg, men lite kortfattat kan jag säga såhär: Berättelsen ÄR upprörande i mångt och mycket eftersom det är uppenbart att denna kvinnas önskningar inte togs på allvar inom vården. Abort, liksom barnafödande, ska alltid, alltid, alltid vara ett fritt val och inget måste oavsett situation!!! Samtidigt så ska man vara medveten om att denna kvinna visserligen hade attityder emot sig men hon hade lagen på sin sida, ingen kunde tvinga henne att göra abort. Hon hotades inte av fängelse för att hon ville föda, inte heller av läkare som ljög för henne eller vägrade assistera vid födseln. Från länder där abort är förbjudet finns det däremot historier om hur kvinnor och flickor fått kämpa minst lika hårt som kvinnan i berättelsen, ibland förgäves ibland inte, för att få göra abort efter våldtäkt. Skillnade mot kvinnan i historien ovan är att dessa kvinnor inte bara hade attityder emot sig utan också lagen…

Granskning av argument: Ja till Livet 3

På frågan Ett foster som aborteras är väl ingen människa? svara Ja till Livet såhär (håll i er nu, detta är en favorit i repris):

Ett ofött barn är genetiskt unikt. Dess DNA är lika unikt som ditt DNA. Att ett ofött barn också är en unik individ av arten homo sapiens, alltså människa, är svårt att förneka.

Vid det här laget är kommentarer överflödiga, förutom att jag börjar misstänka att Sveriges abortmotståndare får betalt för varje gång de nämner ”DNA” eller ”genetisk unik”. Dessutom börjar jag bli väldigt intresserad av hur Ja till Livet ser på enäggstvillingar som ju inte är genetiskt unika.

Och återigen, jag är mest förvånad över att de tar upp frågan. Är det någon som har påstått att fostret inte är en människa? Det är väl klart att fostret är en människa, vad skulle det annars vara? Som sagt, det finns betydligt mer relevanta argument för Ja till Livet att ta upp och svara på än dessa låtsasargument som praktiskt taget ingen använder sig av.

På tal om ”argument” jag aldrig hört någon aborträttsaktivist använda så tänker jag passa på att beta av ett till i det här inlägget nämligen Om jag gör abort nu kan jag ju skaffa ett annat barn senare i livet?. Ja, detta påpekande kommer ju onekligen upp i en majoritet av alla abortdiskussioner. Eller inte.  För ärligt talat, detta är ju helt irrelevant, det inser ju människor på båda sidorna om abortfrågan. Det faktum att man kan få ett annat barn efter en abort gör ju ingen skillnad för det nuvarande fostret. Möjligen kanske man kan tillägga att detta andra barn kanske kan vara nästa Beethoven. Men, men. Ska vi ta och tillsammans gissa vad Ja till Livet svarar? Jajjemän, ni gissade fullkomligt rätt:

Ja, men då är det ett annat barn du föder. Det genetiskt unika barn som nu riskerar att aborteras får inte denna chans.

Kommentarer är ganska överflödiga vid det här laget va?

Bara för att jag har sån dåligt humor…

Ja, dom vet i alla fall var de ska placera sina reklamskyltar de där abortmotståndarna:

Men den var väl i alla fall roligare än MRO:s bilder va?

Granskning av argument: Ja till Livet 2

Ja till Livet har i sin argumentsamling besvarat frågan En abort tar väl bara bort en cellklump?

Svaret lyder:

21-25 dagar efter befruktningen kan man höra det ofödda barnets hjärta slå. Inte dåligt för en ”cellklump”.

Egentligen så finns det inte så mycket att kommentera i det här svaret. Naturligtvis är zygoten/embryot/fostret inte bara en cellklump vilken som helst, i sådan fall skulle det ju knappast vara någon debatt om abortlagstiftningen.

Däremot är jag lite förvånad över frågan. Hur många är det egentligen, nu för tiden i alla fall, som påstår att fostret bara är en cellklump? Jag har deltagit i åtskilliga abortdebatter, både över internet och i verkligheten, och jag har aldrig hört någon använda detta argument på allvar. Det finns betydligt mer intressanta frågor, som jag önskar att Ja till Livet tagit upp i stället.

Granskning av argument: Ja till Livet 1

Som tidigare nämnts har vi på bloggen storstilade (eh, nåja) planer på att granska argumenten som de större anti-abortorganisationerna i Sverige använder sig av. Idag har turen (eller oturen kanske…) kommit till Ja till Livets FAQ.

På frågan om kvinnan har rätt till sin egen kropp svarar Ja till Livet så här:

Självklart har hon det. Men varför har det genetiskt unika ofödda barnet inte rätt till sin egen kropp?

Here we go again. Av alla bevis för att fostret inte är en del av kvinnans kropp så som vilket organ som helst varför envisas abortmotståndare alltid med att dra upp att det har sitt eget de änn aaa?
Är det för att ge ett vetenskapligt intryck? I ett tidigare inlägg har jag redan kommenterat att unik genetisk kod inte är något bevis för att det rör sig om två individer liksom att två separata individer också kan ha samma genetisk kod. Detta borde de flesta abortmotståndare vara medvetna om, så varför envisas? Sedan är det intressant att Ja till Livet inte besvarar argumentet utan bara ställer en motfråga. Jag vet inte om detta bara är ett retoriskt knep eller om de verkligen vill ha svar, men jag svarar i vilket fall: Kära Ja till Livet! Som ni själva skrev, kvinnan har rätt till sin kropp. Ingen annan har rätt till kvinnans kropp, hur genetisk unik personen än må vara. Med andra ord, fostret har inte rätt till kvinnans kropp och vill kvinnan inte ha fostret där så har hon rätt att avhysa det.

Nu förenklade jag självklart lite. Ingen människa har ju full rätt till sin egen kropp, det finns ju vissa restriktioner. Men det är ytterst sällan som någon annan får utnyttja våra kroppar mot vår vilja, hur gott syftet än må vara. Vi får tex aldrig bli tvingade till sex, eller bli tvingade att donera en halvliter blod -som a) kan rädda liv b) kroppen ganska snart ersätter. Inte ens när vi är döda anses det etiskt att mot våran vilja ta delar av våra kroppar för att rädda någon annans liv. Så på så vis har vi rätt till våra egna kroppar.

Samvetsklausul del 2

Tänkte precis skriva ett inlägg om Bushs förslag att vårdpersonal ska få slippa hjälpa kvinnor att undvika/avbryta ovälkomna graviditeter på religiösa grunder men så såg jag att Johanna redan fixat det =)

Något som också bör nämnas i sammanhanget är att det redan idag är svårt för kvinnor i USA att få lagliga och säkra aborter utförda men också att få tag på dagen-efter-piller och ibland även p-piller. Många apotek har nämligen regler som tillåter personalen att vägra sälja mediciner som strider mot deras moraliska övertygelse. Och av någon underlig anledning så är det aldrig Viagra, som ju underlättar mäns sexliv, som strider mot någons övertygelse utan enbart sådant som kvinnor har behov av.  Det finns otaliga exempel på kvinnor -ibland kvinnor som redan blivit traumatiserade av våldtäkt*-som blivit nekade att köpa dagen-efter-piller. I flera av fallen som tidningar rapporterat om så har dessa kvinnor blivit gravida och gjort abort, bla den kända feministiska bloggaren Biting Beaver (hennes blogg med berättelsen om hur hon förgäves kämpade för dagen-efter-piller är nu stängd för allmänheten).

Skulle vara intressant och se vad som hände om vårdpersonal vägrade utföra operationer som bara män behövde med hänsvisning till sin moral och/eller religion…

 

 

*Bara för att klargöra, självklart är alla aborter OK och moraliska  oavsett om kvinnan blivit utsatt för våldtäkt eller inte på samma sätt som alla skäl att vilja ta dagen-efter-piller är lika bra. Anledningen att jag tog upp detta är att man som våldtäktsoffer redan blivit traumatiserad och förlorat kontrollen över sin kropp än gång och att då bli nekad vård/skydd mot graviditet innebär ett ytterliggare trauma.

Bush inför ”samvetsklausul”

DN rapporterar om att USA troligen kommer införa en ny lag som ger vårdpersonal rätt att bland annat vägra att utföra aborter och skriva ut preventivmedel på religiösa grunder. Bara det är illa nog, men för att göra det ännu värre kommer de även ha rätt att undanhålla information och vägra att hänvisa till andra vårdinstanser som skulle ge personen den vård hen vill ha.

En av konsekvenserna av att kriminalisera eller undanhålla möjligheten till säkra aborter och preventivmedel är osäkra aborter. Osäkra aborter leder till att kännande, tänkande och existerande människor dör.

Den vård jag får ska baseras på vad som är vetenskapligt beprövat och vad jag vill. Att blanda in vårdgivarens religion är på inget sätt i patientens intresse och det är patienten som ska stå i centrum inom vården. Tyvärr finns den rörelsen även i Sverige – se till exempel Annelie Enochssons (kd) och Kjell Edensjös (kd) riksdagsmotion från 2007 där de vill ge vårdpersonal möjlighet att vägra att utföra aborter, sätta in spiraler med mera.

(”Insättandet av abortiv spiral” som används i motionen är ett lite märkligt uttryck… Kopparsspiraler fungerar genom att göra livmoderslemhinnan ogästvänlig för implantation, så ägget kan befruktas i äggledaren men kan sedan inte fastna i livmodern. Det gör att kopparspiraler fungerar bra som ”dagen efter”-metod. Vissa människor anser att det här är etiskt problematiskt eftersom det finns ett befruktat ägg och att livet börjar vid befruktningen och ur det perspektivet är alla kopparspiraler ”aborterande”.)

Nytt norskt anti-abort parti + mansdominans

Den kristna tidningen Dagen rapporterar på sin hemsida att två norska präster håller på att starta ett nytt politiskt parti kallat kort och gott ”Abortmotstandarne”.

Jag har inte kollat upp partiet närmare, så jag kan i nuläget inte kommentera deras argumentation eller spå om deras framtid. Jag tänkte bara passa på att sucka lite över det faktum att det är två män som står bakom partiet. Johanna har ju tidigare skrivit om mansdominansen inom anti-abortrörelsen så jag ska försöka att inte upprepa hennes ord men lite reflektioner:

Jag menar inte att män inte får ha någon åsikt i abortfrågan, eller att abortfrågan inte rör män alls. Men jag undrar, dessa anti-abortherrar, slås de aldrig av tanken att det är lite konstigt att det är de som styr i en rörelse som i första hand rör kvinnors kroppar (och innan nu någon kommer och påpekar att fostret har en egen kropp -jag vet det men från vem får det näring? Inte från mannen!)? Slås de aldrig av tanken att det är väldigt lätt för dom att sitta och filosofera över situationer som de aldrig behöver hamna i? Jag menar, jag skulle ju tycka att det kändes lite konstigt att sitta som ordförande för en förening som lobbade för/mot något som i första hand rörde mäns kroppar.

Och kvinnorna? Som ju finns inom anti-abortrörelsen men inte så mycket i ledande positioner. Reagerar aldrig de? Tänker aldrig de ”nej, men vad sjukt, abortfrågan rör ju i första hand kvinnors kroppar och ändå styrs vi av män. Usch, vad illa det låter när mannen där framme står och filosoferar över en situation som han aldrig kommer vara i”.

Svar till Tuve Skånberg

Hej Tuve!

Tack för ditt svar! Jag är positivt förvånad (eller faktiskt näst intill chockad) av att både du och Tomas Seidal tagit er tid att svara. Det är sällan offentliga personer tar sig tid med att möta kritik på det här sättet.

För mig är det lika rimligt att tro på att gud skapade världen på sex dagar och vilade på den sjunde som att tro på tomten. Att ha en sådan tro underkänner hela vetenskapen och samtliga vetenskapliga metoder och att ställa upp på vetenskapen som idé ser jag som en nödvändighet för att höra hemma inom universiteten. Det är inte diskriminering. På samma sätt är det inte diskriminering att media, läromedel med mera inte säger att homeopati, kreationism med andra irrläror är sanningar eller ens vetenskapligt etablerade teorier.

Det du skrivit om kreationism är bland annat:

Ett område där detta förhållande särskilt märks, är presentationen av evolutionsteorin (”utvecklingsläran”), t ex i massmedia och läromedel. Nu är emellertid inte evolutionsteorin någon vetenskapligt ”bevisad sanning”, och har av vetenskapligt arbetande forskare heller inte presenterats så. Den är en av flera tänkbara teorier som förklaringsmodell för ursprungsfrågorna, som omfattas av de flesta, dock långt ifrån alla, forskare.

En alternativ teori är creationismen (‘’skapelseläran”) som är en annan förklaringsmodell, byggd på samma iakttagbara fakta som evolutionismen, men med andra slutsatser.
[...]
Med hänvisning till det anförda hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att motarbeta diskrimineringen av creationismen i massmedia, läromedel i grundskola, gymnasium och högskola, samt vid tillsättande av doktorandtjänster.

Man kan naturligtvis diskutera huruvida det här är att skriva motioner till stöd för kreationismen, men uppriktigt sagt känns en sådan diskussion rätt onödig. Anser man att kreationism är lika bisarrt som att tro att Harry Potter är dagens sanning så skriver man inte det där. Om motarbetande av ”diskriminering” mot kreationismen bifallits hade det naturligtvis varit positivt för kreationismen som rörelse.

Vidare har du i en interpellation skrivit:

[...]När företrädare för olika religiösa riktningar protesterade mot att Ecce Homo-utställningen i Uppsala domkyrka visade vad man menade var djupt kränkande bilder, möttes de på liknande sätt som muslimerna i dag av nedsättande och föraktfulla omdömen.

Före 1970 fanns i Sverige skydd mot religionskränkning i lagen om trosfrid (tidigare lagen mot hädelse). När lagen 1970 togs bort menade man att lagen om hets mot folkgrupp skulle ge ett tillfredsställande skydd mot att religiösa värden skulle kränkas.[...]

Nedsättande och föraktfulla omdömen är inte vad jag tycker är att kränka religiösa värden, utan för mig är den typen av omdömen att kränka personer. Alltså tolkar jag stycket ovan som att det är något annat än påhopp på personer du menar, dvs ett påhopp på gud. Det enda exemplet som rör Ecce Homo som ser ut som något som kan tolkas som ett påhopp mot gud och inte individer är just bilderna. Jag tror inte jag är ensam om att tolka det du skrev så. Nu vet jag inte hur korrekt Bibelsajten är i sitt citerande av dig, men det här låter inte direkt så jättepositivt till utställningen: ”Det togs ju en lag om hur Pippi Långstrump fick användas och inte användas… Och då tycker man att Kristus borde också kunna få rymmas i någonting sådant. Tar man en sådan lag, så blir den här formen av visningar förbjuden.” RFSL har också citerat dig.

När det gäller din övriga argumentation mot homosexuella förstod jag inte ditt svar. Jag sökte på dig på riksdagens webplats och det är inte bara adoption du uttalat dig om.

Riksdagens snabbprotokoll Protokoll 1992/93:27, ang. samlevnadsundervisning

Men vi vill inte medverka till en samlevnadsundervisning där aktiva homosexuella propagerar för att en homosexuell identifiering är lika lycklig och naturlig som en heterosexuell.

Motion till riksdagen, 2003/04:L304, äktenskapet

Mot denna bakgrund är det av stor vikt att Äktenskapsbalken lämnas orörd i sin nuvarande form, så att äktenskap även i fortsättningen omfattar endast en man och en kvinna. Det finns inga giltiga skäl som talar för att könsneutralisera eller på annat sätt förändra Äktenskapsbalken. Äktenskapet är per definition en heterosexuell institution och bör respekteras som sådan.

Skulle jag googla mer är jag övertygad om att jag skulle hitta mycket till – bland annat långa utläggningar om ”predikosituationen” och argument mot hetslagstiftningen eftersom den skulle inskränka religionsfriheten. Det här är en kamp mot homosexuella som går långt utanför bara adoptionsfrågan.

Vänliga hälsningar,

/Johanna

Svar från Tuve Skånberg

Även Tuve Skånberg har skickat ett svar på ett tidigare inlägg:

Hej Johanna!

Jag blir förvånad över ditt sätt att debattera. Istället för att bemöta artikelförfattarnas sakskäl så angriper du deras person. Ja, du till och med angriper mig som inte skrivit under artikeln, men som råkar tillhöra Claphaminstitutet, och klandar deras “val av vän”.

Du skriver:
“Claphamintitutet är en extremkonservativ kristen tankesmedja som börjat dyka upp på allt fler ställen på senaste tiden. De grundades i januari 2008 och kan ses som ett försök att ge konservativa, kristna rörelser och idéer en gemensam platform för lobbyverksamhet. En av grundarna, Tuve Skånberg, har varit riksdagsledamot för kristdemoraterna och tillhör bland de mest extrema personer jag sett i svensk politik. Han har bland annat tagit hård strid mot homosexuella och skrivit motioner till stöd för kreationism och för att göra hädelse till ett brott i Sverige.”

Likaså skriver du i din replik:
“…jag påpekade att Tuve Skånberg kanske inte är ett så bra val av vän om man vill bli tagen på allvar. (Att motionera om hädelse som brott 2005 för att kunna hindra andra kristna att visa Ecce homo-bilderna i sin egen kyrka är en väldigt konstig sak att göra.) Claphaminstitutet är extremkonservativt och kristet, så det ser jag ingen större anledning att uppleva som tråkigt etikettklistrande.”

Claphaminstitutet kallar du “extremkonservativ” och mig kallar du “bland de mest extrema personer jag sett i svensk politik.” Anledningen är att jag är en av de ca 75 stiftarna av Claphaminstitutet. Dessutom hävdar du att jag skulle ha “tagit hård strid mot homosexuella och skrivit motioner till stöd för kreationism och för att göra hädelse till ett brott i Sverige”.

Inget av detta är sant. Jag har inte tagit någon hård strid mot homosexuella människor, men väl motionerat om att homosexuella inte skulle få adoptera barn, för barnens skull. Det är skillnad på det. Jag har inte skrivit motioner till stöd för kreationismen, men väl motionerat om att företrädare för kreationismen inte ska diskrimineras, lika lite som företrädare för amalgamskadade, HBT, eller judar. Eller vilken annan grupp som helst som kan visa sig diskriminerade pga sin tro, övertygelse eller etnicitet. Om kreationism, amalgamskadade etc i sak har jag aldrig som riksdagsman tagit ställning, det är utanför riksdagens och politikens kompetensområde. Inte heller har jag motionerat om att hädelse skulle vara straffbart i Sverige, men väl att Sverige skulle införa en lag mot att kränka andras religion efter mönster i bla norsk och dansk lagstiftning. Det är inte samma sak som den tidigare sk hädelselagstiftningen. (Och inom parentes kan jag nämna att jag offentligt försvarat såväl rätten att visa Ecce Homo – utställningen som att rita bilder av Muhammed. Gränsen för att bli kränkt för sin religion skulle jag sätta högre än så.)

Jag är alltså förvånad dels för att du gör ett personangrepp på mig för en artikel jag inte undertecknat, och dels för att du angriper mig för vad jag aldrig hävdat, allt i syfte att sätta etiketter på någon, vare sig de är rättvisande eller ej.

Att begära en ursäkt från dig för ditt påhopp är väl att hoppas för mycket, men en förklaring skulle du kunna kosta på dig.

Med vänliga hälsningar

Tuve Skånberg