Abort och homoäktenskap

Under related groups på Ja till Livets Facebook-sida hittar man (ofta) Bevara Äktenskapet. Tittar man under related groups på Fri Abort-gruppens sida hittar man (ofta) ”Äktenskap för alla som vill gifta sig oavsett sexuell läggning”. Detta är en trend som jag tycker mig se mer och mer. Personer som är emot abort är också emot homosexuellas rätt att gifta sig (och adoptera barn), ja praktislt taget allt som har med homosexualitet att göra. Människor som är för fri abort å andra sidan är också i de flesta fall för homosexuellas rättigheter. Det senare kanske inte är så jätteförvånande. Rätten till abort hänger ju ihop med rätten till sin sexualitet, och är man intresserad av att hålla abort lagligt är man förmodligen intresserad av andra frågor som rör rätten till sin sexualitet, den egna kroppen och att själv få forma sitt liv.

Det förra kanske inte är så jätteförvånande heller. Under de år jag har deltagit i diverse abortdebatter, på i verkliga livet och på internet, det senare på såväl svenska som amerikanske sajter, så tycker jag mer och mer se mönstret att motståndet mot abort i många fall inte handlar hälften så mycket om fostrets rätt till liv som rätten att kontrollera andra människor (läs: kvinnor). Men på något sätt förvånar det i alla fall. För det första tycker jag att det är underligt att personer som lägger så mycket tid på att prata om människovärde och människors rättigheter sedan förvägrar samtyckande vuxna människor rätten att gifta sig bara för att de råkar vara av samma kön.

Sedan förvånar det mig också av en annan anledning. Nämligen: Vilka relationer leder till oönskade graviditeter och därmed till abort? JO, relationer mellan man och kvinna. INTE homosexuella relationer (om nu inte en av parterna är transsexuell givetvis)! Homosexuella kan inte heller få biologiska barn med varandra utan kanske istället vill adoptera -och vi vet ju alla med vilken kraft anti-abortrörelsen vurmar för adoptioner!

Så, eftersom nu homsexuella äktenskap inte leder till abort men kanske kan innebära att ett barn (som annars hade aborterats) får en trygg adoptivfamilj -varför vara emot det?

Abort, könsdiskriminering och mänskliga rättigheter

För ett par dagar sedan såg jag en annons för Ja till Livet på Facebook (Ja till Livet jublar f ö antagligen över att äntligen ha en plats att annonsera efter att ha varit utfryst från så många svenska tidningar och TV-kanaler i alla år). Jag kommer nu inte ihåg den exakta ordalydelsen men det som stod var något i stil med ”Foster aborteras bara för att de är flickor. Könsdiskriminering eller mänsklig rättighet?”

Antagligen var det en retorisk fråga, men jag tänker svara i alla fall. Mitt svar lyder: varför inte både och? Att mänskliga rättigheter kan användas på sätt som är problematiska -eller tom diskriminerande- är inget vare sig nytt eller konstigt, och inte heller något unikt för aborträtten. Yttrandefrihet kan användas för att kränka muslimer, religionsfrihet ger människor rätt att ansluta sig till homofoba och kvinnofientliga religioner och föreningsfrihet kan användas av människor som vill bilda rasistiska partier.

Jag ska inte förneka att jag tycker att det är problematiskt att foster aborteras bara för att de är av ett visst kön eller för att det har något slags handikapp (nu menar jag handikapp som går att leva med. Jag pratar inte om extrema fall där det rör sig om mycket dödliga eller svåra sjukdomar).  Det säger något om hur samhället värderar flickor jämfört med pojkar eller hur handikappade värderas jämfört med ”friska” (tex vilket stöd samhället är redo att ge till barn med särskilda behov och deras föräldrar). Det säger också något om att de förutfattade meningar som finns om hur det är att uppfostra ett barn av ett visst kön eller med ett visst handikapp.  Men detta är inte ett argument mot aborträtten lika lite som kränkande bilder eller uttalande är ett argument för att inskränka yttrandefrihet eller satanistiska organisationer är ett argument för att inskränka religionsfriheten. Att gå på aborträtten vore bara att gå på symptomen, utan att behandla de problematiska attityder som ligger bakom.

Namninsamling för fri abort inom EU!

Jag fick tips om en namninsamling för att sätta press på EU-staterna att legalisera abort. Målet är en miljon namn innan EU-valet 2009. Gå in och skriv på du med här. Läs mer om kampanjen på RFSU:s hemsida här.

Samtidigt har irländska feminister (jag skulle även anta även en del icke-feminister som ändå försvarar kvinnors rättigheter) samlat sig för en kampanj för att legalisera abort på Irland. Abort är idag olagligt, med undantag för om moderns liv är i fara. Efter ett uppmärksammat mål 1994 då kvinnofientliga krafter försökte hindra en våldtagen 14-årig flicka, som var djupt självmordsbenägen pga graviditeten, att få abort gäller lagen även fall då kvinnans liv är hotat pga risk för självmord. Läs mer om detta tex här (RFSU), här (BBC) eller här (Irländsk nyhetsbyrå).

Och så lite mer presidentval!

Men denna gång är det dags att ”granska” demokraternas presidentkandidat Barack Obama! Eller snarare vad som skrivs om honom. På nätet sprids det nu ett illasinnat rykte om att Obama skulle vara emot vård av foster som överlevt sena aborter, bla har Ja till Livet skrivit om det flera gånger på sin blogg. (Nej, jag tänker inte länka till bloggen. Den som är intresserad kan leta upp den själv).

Hur det i själva verket ligger till med den saken kan ni läsa om här. Vad Ja till Livet inte skriver om är nämligen det faktum att det i delstaten redan fanns en lag som garanterade vård åt foster/barn som överlevt extremt sena aborter. Den lag Obama skulle ha röstat emot var med mening formulerad på ett sådant sätt att den skulle kunna komma att hota aborträtten överhuvudtaget! Obama stödde däremot ett annat, federalt, lagförslag som skulle ge överlevande foster rätt till vård men som var formulerad på ett sätt som inte hotade aborträtten allmänt.

Jag kan i mitt stilla sinne inte låta bli att undra ifall Ja till Livet medvetet far med osanning (eller snarare undanhåller delar av sanningen) eller om de helt enkelt inte är pålästa. Och jag undrar vilket av alternativen som är värst.

Sarah Palin och våldtäktsoffers rättigheter

Nu visar det sig dessutom att ”feministen” Sarah Palin under sin tid som Alaskas guvernör införde en regel som innebar att våldtagna kvinnor själva fick bekosta läkarundersökningen (där man bland annat samlar in bevis mot våldtäktsmannen). Så inte nog med att kvinnor ska tvingas föda barn som tillkommit genom våldtäkt, de ska dessutom själva stå för kostnad för bevisinsamling. Härlig feminist hon är den där Palin!

 Den goda nyheten är i alla fall att inte ens abortmotståndarna vid det här laget kan ta ”Feminists” for Life på allvar.

Sarah Palin

Mina inlägg på den här bloggen börjar likna bussar, först kommer det inga, sedan kommer det inga, sedan kommer det inga och sedan kommer en massa på en gång.

I alla fall, ingen har väl vid det här laget kunnat undgå att republikanernas kandidat till vice presidentposten Sarah Palin är fundamentalistisk motståndare mot aborter. Vad många här i Sverige däremot inte vet är att hon är medlem i en vidrig, svavelosande organisation med det misvisande namnet Feminists for Life. Jag har tidigare nämnt denna ruttna organisation i ett  inlägg un der Granskning och Respekt Livet och då lovat att blogga mer om dom vid tillfälle, ett löfte jag ännu inte infriat men håll ut det kommer. Kort kan jag bara säga att Feminists for Life varken är det ena eller det andra, de är definitivt inte feminister och eftersom de motsätter sig abort tom för att rädda kvinnans liv kan jag inte kalla dom ”for life” heller.

Det faktum att Sarah Palin är medlem gör mig både glad och ledsen. Ledsen därför att fler svenska abortmotståndare, både enskilda och organisationer, nu kommer få upp ögonen för dessa ”feminister” och vi med all säkerhet kommer få se fler argument av modellen ”vi kanske tycker att kvinnor ska dö hellre än att göra abort och vi har inget emot att pracka på ett våldtäktsoffer ytterligare ett trauma -denna gång i form av ett nio månader långt uttnyttjande av reproduktionsorganen-men vi är inte alls kvinnofientliga för FEMINISTS for Life tycker samma sak”.

Å andra sidan är jag glad att ”Feminists” ”for Life” blir kända genom Sarah Palin. Jag menar, alla inser ju att en religiös fundamentalist som vill predika skapelseberättelsen i skolan samt motsätter sig homosexuella äktenskap (lesbiska kvinnor räknas visst inte för den här ”feministen”) är allt annat än feminist oavsett vad hon kallar sig. Och därmed så kommer ingen heller att ta feministbiten i ”Feminists for Life” på allvar.

Abort, känslor och politik

Vissa stunder tycker jag att det är synd att abort är en så politiskt laddad fråga. Eller rättare sagt, jag tycker alltid att det är synd att kvinnans rätt att själv bestämma över hur, och av vem, hennes kropp ska få användas är så kontroversiellt men vissa stunder känns det ännu mer trist och tråkigt än annars.

Ett exempel är när det gäller känslor efter en abort. I USA så har abortmotståndarna så smått börjat överge det blodiga fostrets taktik till förmån för en mer kvinnoinriktad. Mycket jobb läggs ned på att framhäva hur dåligt kvinnor mår efter abort, samt att leta rätt på kvinnor som mår dåligt eller ångrar sina aborter och sedan utnyttja deras historier i kampen mot laglig rätt till abort. Eftersom allt från USA förr eller senare kommer till Sverige så har naturligtivs denna taktik börjat dyka upp också hos de svenska abortorganisationerna. Ja till Livets hemsida innehåller flera berättelser från kvinnor som mår dåligt av sina aborter (kombinerat med rosenskimrande historier från kvinnor som blivit mammor trots en oförstående omgivning) och både MRO och Respekt Livet erbjuder telefonnummer dit man kan ringa om man mår dåligt (ja, mådde jag dåligt efter en abort är ju Mats Selander den absolut första person jag skulle ringa).

Jag tycker att denna utveckling är tråkig på många sätt. För det första behöver det ju inte betyda att man fattat fel beslut bara för att man funderar eller känner sig sorgsen över det (intressant är att det faktum att många kvinnor får förlossningsdepression eller känner sorg över/ångrar att de adopterat bort ett barn aldrig används som argument mot barnafödande/adoptioner). För det andra så kan man inte hindra andra från att genomgå ett ingrepp bara för att vissa ångrar sig.

Men det jag tycker är tråkigast är hur kvinnors privata känslor och upplevelser genom denna debatt riskerar att bli politiska statements. Inom aborträttsarörelsen så är det vanligt att man svara på detta med att de flesta mår bra och känner lättnad efter en abort något som säkert är helt sant. (Det finns såklart också en motsatt strömning, nämligen att abort är OK och ska vara lagligt, men man ska ta mig f-n i alla fall känna ånger och sorg efteråt). Men man får heller inte glömma att många faktiskt mår dåligt och känner sorg som de kanske inte vågar prata om av rädsla för att a)ses som svikare i kampen för fri abort b) få sina historier kidnappade av kvinnohatarna i anti-abortrörelsen som använder ens känslor som argument för att ta ifrån andra kvinnor deras val. Kvinnor ska kunna få berätta om att de känner lycka och lättnad efter en abort utan att betraktas som kalla eller onda men på samma sätt så måste kvinnor få må dåligt och känna sig ledsna eller sorgsna utan att deras upplevelser förminskas av aborträttsrörelsen. De måste också kunna söka hjälp utan att riskera att hamna i klorna på männen (och de få kvinnorna ) i anti-abortrörelsen.

Rätten till abort handlar inte bara om lagstiftning. Det måste också handla om att avdramatisera abort och att ändra attityder, att få prata om sin abort eller låta bli, och att få känna det man känner oavsett om det är glädje, lycka, sorg, ånger, lättnad eller inget särskilt.

Granskning av argument: Respekt Livet 3

Vi fortsätter på Respekt Livets FAQ, den här gången är det jag som tar upp två frågor till för att titta på vilket sätt de väljer att formulera sina svar.

Har inte alla rätt att födas önskade och efterlängtade?

Är det verkligen föräldrarna som inte önskar barnet, eller blir de pressade till ett beslut av omgivningen, det vill säga kuratorer, sjuksköterskor, kompisar eller familjen?

Respekt för livet drar sig tydligen inte för att måla upp en bild av att de stackars blivande mödrarna tvingas till abort av de onda personerna som jobbar på sjukhus och mödravårdscentraler, det är sådan här propaganda som skapat förutsättningen för våldsdåd mot personalen på abortkliniker i bland annat USA

Att ett barn inte är planerat behöver inte betyda att det inte kan bli mycket välkommet.

Här väljer de tydligen att sätta likhetstecken mellan oplanerat och ovälkommet och sedan försöka vinna poäng genom att sabla ner denna halmgubbe, alla som tänker efter inser att det är en stor skillnad mellan ”Hoppsan, jag är visst gravid, det var ju skoj” och ”Hjälp, jag är gravid, det här är en katastrof”. En graviditet kan ofta vara oplanerad men om den är välkommen eller ovälkommen avgör om kvinnan önskar en abort eller inte.

Tänk om föräldrarna inte har råd med ett barn?

Vi kommer aldrig att få bukt med problemet med fattigdom genom att se till att fattiga inte får barn. Snarare har vi en plikt som medborgare att hjälpa till att skapa ett öppet samhälle där alla är välkomna och där alla kan få hjälp.

I en ny doktorsavhandling från Uppsala Universitet så har man bland annat tittat på orsaker till abort bland unga föräldrar i Sverige. Där kan man tydligt se att den ekonomiska aspekten skall ses i ett perspektiv över tid, man anser att man inte är mogen att bli förälder och att ett föräldrarskap skulle skada ens möjlighet till att skapa det liv man eftersträvar för sig och sin framtida familj.

”Both sexes considered teenage parenthood to be a catastrophe that would severely damage their lives and future prospects. Personal lack of maturity and insufficient economic means were considered to be hindrances to successfully bringing up a child.” (Sid 41)

Det handlar alltså inte om att aborter i Sverige skulle ”se till att fattiga inte får barn” utan att de i viss mån tas till när personer väljer att vänta med att skaffa barn för att det ger den en märkbart bättre ekonomisk situation när de väl väljer att skaffa barn.

I ett globalt perspektiv så är det snarare så att tillgången till säkra aborter i huvudsak är tillgängliga för personer med ett ekonomiskt välstånd, de rika kan få dem även i länder där de är förbjudna. Vilket alltså leder till att aborter globalt sett snarare är de rikas verktyg för att förbli rika än ett verktyg för fattiga för att ta sig ur fattigdom.

Tyvärr görs i Sverige mycket lite för att hjälpa unga föräldrar som vill behålla sina barn trots ekonomiska problem. I de undersökningar som gjorts med unga mammor finns dock inte en enda mamma som ångrar sitt beslut att behålla barnet.

I Sverige har vi en lagstadgad rätt till abort, här tillåts kvinnor att ta ett medvetet och informerat beslut i frågan, är det då konstigt att de som faktiskt väljer att föda barn är nöjda med sitt beslut? Hur tror egentligen Respekt Livet att det här undersökningsresultatet skulle se ut om vi tvingade kvinnor till att bli mödrar? Tror de verkligen att de skulle få samma resultat om det fria valet inte fanns?

För att citera ur den ovan nämnda doktorsavhandlingen igen:

”Immediately after the abortion, combined feelings of sadness, relief, regret, and emptiness were the most dominant. Generally, the abortion was regarded much more painful than expected. Nevertheless, three weeks post abortion, most of the girls — but not all — were convinced they had made the right decision.” (Sid 44)

Precis som få föräldrar ångrar ett beslut att behålla sitt barn, så ångrar få en abort. Rätten till en fri abort har alltså skapat förutsättningen för dessa kvinnor att göra medvetna val som hjälper dem att vara mer tillfredställda med sina liv oavsett om de väljer en abort eller inte.