Ett påstående jag ofta har hört i abortdebatter, sällan från någon organisation utan mer från individer, är att livmodern är den farligaste platsen att befinna sig på för att där kan löper man störst risk att bli dödad -helt lagligt dessutom. Detta följs ofta upp med påståendet ”är det inte något riktigt sjukt i en kultur där man är som mest utsatt i sin mammas mage?”
För att svara på det som förmodligen ska fungera som en känsloladdad retorisk fråga: Nej! Även om vi bortser från det faktum att en ungefär en tredjedel av alla graviditeter avbryts spontant och att livmodern oavsett abortlagstiftning rent statistikt alltid kommer att vara en farlig plats; att man är som mest oskyddad och utlämnad (också i juridisk mening) då man faktiskt bor i och livnär sig av en annan människas kropp är inte det fullt naturligt? Vid en graviditet så finns två individer varav den ena är helt beroende av den andra i samma kropp. Det säger sig själv att det i en sådan situation lätt uppstår en intressekonflikt. Att lagen då tar ställning och säger att den som faktiskt äger värdkroppen är den som också ska ha beslutanderätt över hur den ska användas, om man vill fortsätta vara värd, eller inte tycker jag både är naturligt och sunt.
