Vilken är kyrkans hållning vid graviditet efter våldtäkt?
Eftersom svaret är ganska långt har jag valt att kommentera de olika delarna separat.
Respekt Livet: Graviditet efter våldtäkt förekommer relativt sällan. I Sverige finns ingen tillgänglig statistik på hur många av alla aborter som görs efter våldtäkt, men motsvarande siffra för Tyskland år 2003 var 0,02 procent av alla aborter. Siffran är alltså ytterst liten, men det är självklart att det händer ibland.
Min kommentar: Jag vet inte vad antalet har för relevans, det är lika illa för den det faktiskt drabbar i vilket fall. Mord är ett ganska ovanligt brott men det gör det inte mindre allvarligt, eller mindre jobbigt för anhöriga till de som mördas. Antalet sena aborter (efter vecka 18) är också försvinnande litet men ändå ägnar diverse anti-abortorganisationer mycket tid åt att försöka sänka tillåtna gränsen för abort.
Dock finns det ingen som kan säga, att barn som blivit till genom våldtäkt inte har rätt att leva.
Min kommentar: Kvinnan som tvingas bära det då? Men för att svara lite mer seriöst, å ena sidan kan jag respektera denna hållning, å andra sidan inte alls. Är man emot abort så är det väl ganska logiskt att man anser att det är fel oavsett vem fadern är. Det kan vid en första anblick verka lite ärligare än att komma och säga att abort är fel om kvinnan varit en slampa och haft sex frivilligt men om hon blivit våldtagen så är det inte ett ”genetiskt unikt barn” det rör sig om längre. Samtidigt tycker jag att det är otroligt känslokallt att vilja utsätta en kvinna som redan genomgått ett trauma för ytterligare ett, att vara så stelbent att man inte kan rucka på sina priciniper ens i undantagsfall (jag kan tex säga att det finns flera fall då jag anser regeln att inte mörda kan åsidosättas).
Den våldtagna kvinnan behöver ett oändligt stöd från sin omgivning, men en abort kommer aldrig att straffa våldtäktsmannen, att göra själva våldtäkten ogjord eller att sudda ut minnet.
Min kommentar: Är det någon som någonsin har påstått det eller? Detta är ett typexempel på vad som på engelska kallas för en strawman dvs. ett argument som påminner om motståndarens men är lättare att avfärda. ”Argumentet” -som motståndaren inte ens använt- avfärdas och med det hela motståndarens tes. Nej, en abort kommer inte göra våldtäkten ogjord, för inget vi gör kan göra våldtäkten ogjord, på samma sätt som vi inte kan göra tex 11 september ogjord. Vad vi kan, och bör göra, är däremot att försöka minimera skadorna av den, på samma sätt som brandmän försökte rädda människor ur de brinnande skyskraporna. Om våldtäktsmannen fälls blir våldtäken inte ogjord -däremot kanske en fällande dom kan ge upprättelse och förhindra att mannen våldtar fler. Terapi åt offret kommer inte göra våldtäken ogjord -men kanske kan hjälpa offret att finna självkänsla och trygghet igen. Anti-virala mediciner gör inte våldtäken ogjord, men den kan rädda offret från en HIV-infektion. Behandling av eventuella könssjukdomar gör inte våldtäken ogjord men bör ges i alla fall. Ett schysst bemötande av sjukvårdspersonal när man söker hjälp gör inte våldtäken ogjord, men kan hjälpa till i läkeprocessen. En abort gör inte våldtäkten ogjord eller tar bort minnet, men den kan förhindra att offret tvingas få sina reproduktionsorgan använda mot sin vilja än gång till och därmed förskonas av ett ytterligare trauma.
Tvärtom kan kvinnan då komma att lida av traumatiska upplevelser både till följd av våldtäkten och aborten.
Okej, eftersom Respekt Livet skriver ”kan” kan jag köpa detta i vissa fall. OM kvinnan pressas till abort av en oförstående omgivning så är det klart att det ger men. Men om man inser att en abort kan vara en traumatisk upplevelse vad tror ni då inte det är att mot sin vilja att tvingas genomgå en hel graviditet och föda ett barn man inte vill ha är? Ärligt talat, kan ens Respekt Livet påstå att detta skulle vara ett mindre trauma? Ta tex den unga flicka i vad som brukar kallas Fallet X. På vilket sätt hade det varit mindre traumatiskt att i självmordsmässigt tillstånd tvingas genomgå en graviditet än att göra abort? Och om det nu är så hemskt med abort efter våldtäkt, varför kämpade då 14-åriga Paulina för att få göra det? Och fortsatte kämpa för upprättelse efter att hon förlorat? Och varför säger hon att hon vill läsa juridik för att ingen annan kvinna ska tvingas gå igenom det hon gick igenom? Och varför kallas Human Rights Watch’s rapport om abortrestriktioner efter våldtäkt i Mexico för The Second Assault Obstructing Access to Legal Abortion after Rape in Mexico? Jag rekommenderar för övrigt att alla ni som fortfarande tror att det på något vis är bättre att tvingas föda barn än frivilligt göra abort läser den rapporten.
Läs gärna När jag blev mamma, berättelsen om hur en svensk utbytesstudent efter en mycket brutal våldtäkt kämpade för att behålla sitt ofödda barn.
Jag har planer på att kommentera denna berättelse i ett separat inlägg, men lite kortfattat kan jag säga såhär: Berättelsen ÄR upprörande i mångt och mycket eftersom det är uppenbart att denna kvinnas önskningar inte togs på allvar inom vården. Abort, liksom barnafödande, ska alltid, alltid, alltid vara ett fritt val och inget måste oavsett situation!!! Samtidigt så ska man vara medveten om att denna kvinna visserligen hade attityder emot sig men hon hade lagen på sin sida, ingen kunde tvinga henne att göra abort. Hon hotades inte av fängelse för att hon ville föda, inte heller av läkare som ljög för henne eller vägrade assistera vid födseln. Från länder där abort är förbjudet finns det däremot historier om hur kvinnor och flickor fått kämpa minst lika hårt som kvinnan i berättelsen, ibland förgäves ibland inte, för att få göra abort efter våldtäkt. Skillnade mot kvinnan i historien ovan är att dessa kvinnor inte bara hade attityder emot sig utan också lagen…
(Måste här bara nämna att första gången jag hörde detta exemplet så undrade jag först och främst ”men vad vill kvinnan?” Vad är hennes inställning”. Abortmotståndaren kunde inte svara utan såg bara frustrerad ut, vadå ”kvinnan” liksom? vad har HON med det här att göra? Jag framhärdade, abortmotståndaren såg mer och mer frustrerad ut och till slut sa han ”hon har inte tagit ställning”. Då sa jag att jag skulle sitta ner och prata och bla, bla, bla, abortmotståndaren såg helt förtvivlad ut, det var tydligt att konversationen INTE tagit den vändning han trodde.)