Feminists for Life del 2

Då var det dags för del 2 av min närmare titt på den amerikanska organisationen med det missvisande namnet ”Feminists for Life”. I mitt förra inlägg konstaterade jag att de har ungefär samma åsikter och argumenation som vilken hyfsat extrem anti-abortorganisation som helst, att de bara skilde sig genom att påstå att ”de ursprungliga” feministerna också var emot abort. I detta inlägg tänkte jag titta lite närmare på deras argumentation runt hur de anser att samhället pressar kvinnor till abort.

Som jag nämnde tidigare har organisationen mottot ”Women deserve better (than abortion)” och ”Refuse to choose”. Det senare syftandes på att ingen kvinna ska behöva välja mellan karriär, utbildning etc. och sina barn. Och på så vis har de ju faktiskt en feministisk framtoning (om än inte så annorlunda mot av svenska Ja till Livet säger sig kämpa för). Jag ska också säga att de faktiskt gör bra saker tex. ger rättshjälp åt en en ung kvinna som blev uppsagd som lärare från en katolsk skola sedan hon blivit med barn utanför äktenskapet samt rättshjälp åt andra kvinnor som diskriminerats pga en graviditet. De reser också runt och försöker göra olika college mer barn-och familjevänliga. Detta är bra. Däremot så kan deras argumentation kring det hela kännas lite skratteretande för en svensk feminist. Tex så hävdar de att kampen för abort har gjort att andra frågor hamnat i skymundan som kampen för daghem åt alla och föräldraledighet. Detta kanske kan stämma för USA där aborträtten ständigt är hotad och däför måste prioriteras, men i Sverige? Samma feminister som stred fär fri abort kämpade också för den utbyggda barnomsorg vi har idag. Och hur många gånger har inte frågan om delad föräldraledighet stötts och blötts i den svenska debatten senaste åren? Lite kul är det också när de hävdar att gravida kvinnor är så ovanliga att de blir stirrade på ute på universiteten. Visst, jag ska inte förneka att det även i Sverige är svårt att kombinera barn och studier, men stirrade på? Under min grundutbildning blev tre av mina klasskamrater planerat gravida (en tom mha provrörsbefruktning) och åtminstone två hade barn sedan innan. Nu när jag är doktorand är det fullkomlig baby boom omkring mig. Lite ironiskt är det också att de använder uttrycket ”refuse to choose” när de sedan verkar vilja att kvinnor ska välja mellan fri abort å ena sidan och daghem/föräldraledighet etc. å den andra.

Något organisationen ofta påstår är att varje abort är ett tecken på att samhället misslyckats med att tillgodose kvinnors grundläggande behov. Men behov så menas nu inte preventivmedel, för dessa feminister tar inte ställning varken för eller emot i denna fråga. (Alltså seriöst. Hur mycket feminist är man om man inte kan stå för rätten att skydda sig), utan tex skydd från diskriminering på arbetsmarknaden, ett utbildningssystem inte anpassat för människor med barn, brist på dagis etc. Jag ska erkänna att detta ibland kan vara fallet. Jag är fullt medveten om att människor med barn i allmänhet, och kvinnor i synnerhet, har en svår situation både på arbetsmarkanden och på universiteten och att detta måste ändras. Men jag tror också att pressen kan gå åt andra hållet, att kvinnor känner sig tvugna att föda för att man ”ska” vilja bli förälder i vissa situationer. Men i alla fall, låt oss låtsas som att kvinnor bara gör abort för att samhället misslyckats. Hur ser då Feminists for Life på adoption? Borde inte en kvinna som efter nio månader lämnar bort sitt barn också vara ett misslyckande, ett tecken på att samhället inte sett till kvinnans behov utan pressat henne att ”överge” sitt barn? NEJ, se adoption har ”Feminists” for Life inget emot. Tvärtom, ett annat av deras motton är ”Adoption is empowering for women”. Alltså: Kvinnor gör abort för att samhället är kvinnofientligt och inte anpassat till kvinnors behov. Kvinnor lämnar bort barn till adoption därför att…ja, eh inte av samma anledning som åtta månader tidigare fick henne att fundera över abort i alla fall. Ser någon någon logik i detta? Inte jag heller.

Dessutom kan man ju fråga sig varför abort (men adoption är ganska ovanligt!) fortfarande förekommer här i Sverige, eftersom vi har många av de åtgärder som Feminists for Life föreslår, som föräldraledighet, möjlighet att kombinera utbildning med barn, bra och billigt dagis för alla etc. Jag har flera gånger mailat organisationen om detta men inte fått svar.

En annan intressant grej är det här med plastikoperationer. En förening som påstår att kvinnor gör abort för att anpassa sig till samhället borde väl också se kritiskt på en industri som trots allt i mångt och mycket livnär sig på människors vilja att leva upp till samhällets skönshetsideal? Nej, faktiskt inte. Organisationen som sådan tar ingen ställning till plastikkirurgi men deras kändistaleskvinna, Patricia Heaton (från Alla älskar Raymond) är väldigt öppen med sin fettsugning av magen och bröstlyft. Varför hon opererade sig? Hon ville, enligt egen utsago, bli av med alla spår av sina graividiteter! Kommentarer överflödiga, va? Eller snarare: Women deserve better than abortion. As long as they can afford plastic surgery. Eller kanske: Refuse to choose (between pregnancy and a  body that fits societal beauty standards).

(Ska också säga att jag inte är emot platiskkirurgi per definition. Bara dubbelmoral.)

Jag har i detta inlägg inte gett så många länkar till mina källor. Detta beror på ren lathet. Samtliga påstående kommer från deras hemsida eller från något nummer av deras medlemstidning The American Feminist.

Feminists for Life

Jag har i tidigare inlägg lovat att skriva några ord om den amerikanska organisationen Feminists for Life (of America). Detta kanske är att slåss mot väderkvarnar eftersom jag aldrig sett någon liknande organisation här i Sverige och de anti-abortorganisationer som finns här alla drivs med hyfsat konservativa förtecken. Dessvärre finns det en liten, aningens tendens att rättfärdiga sina kvinnofientliga argument (se tex under Granksning och Respekt Livet) med att ”nej, vi är inte kvinnofientliga ”Feminists for Life tycker likadan” och jag är rädd att nu när de fått ett ansikte i form av Sarah ”jag tycker bara rika våldtäktsoffer ska ha rättvisa” Palin så kanske argumenten blir fler i fortsättningen. Så vad sjutton, lika bra att skriva lite!

Feminists for Life är helt emot abort, oavsett om kvinnan blivit våldtagen, mår psykiskt dåligt eller om hennes liv är i fara. På sin webbplats slår de fast att sena aborter för att rädda moderns liv aldrig är nödvändiga och att aborter som utförs tidigare för att rädda kvinnan ofta beror på utomkvedshavandeskap och räknas därmed inte som abort. Notera att de inte ger några källor för sina påståenden. Notera också att när de skriver om de tidiga aborterna undviker att kommentera aborter som utförs pga cancer utan bara håller sig till utomkvedhavandeskap. Sådana aborter kan tvingas utföras under tidig graviditet så att behandling kan sättas in.

Angående våldtäkt och incest så svara de med samma blahablaha som Respekt Livet nämligen att en abort inte gör våldtäkten ogjord (NÄHÄ!!!). och därmed så är det tydligen enligt dessa ”feminister” inte lönt att hjälpa våldtäksoffer. Å andra sidan, NU förstår jag varför Sarah Palin ansåg att våldtäktsoffer själv skulle betala för läkarundersökning och insamling av bevismaterial). De har också en poster där en kvinna som blivit till genom våldtäkt tittar in i kameran och undrar om hon förtjänade dödsstraff. Vad de inte skriver är att kvinnan på bilden, Rebecca Kiesslings mamma ville göra abort efter våldtäkten  och hittade flera som kunde hjälpa henne med det illegalt, men tyvärr blev hon försenad gång på gång och till slut var det för sent (för att läsa mer om detta kan man googla på Rebecca Kiessling, kanske också + rape. Jag orkar inte här ge några länkar av en enda anledning -nämligen att jag blir så upprörd, ledsen och förbannad när jag läser om detta och när jag tänker på vilket trauma Kiesslins biologiska mamma fick genomgå. Men jag lovar det är lätt att hitta, om någon är intresserad men inte klarar av att googla får ni väl säga till så gräver jag fram lite).

Så långt inget nytt under solen. Ungefär samma åsikter som katolska kyrkan och ungefär samma argumentation som Respekt Livet och MRO. Men feminismen då? Vad är det som skiljer den här organisationen från andra anti-abortorganisationer? Jo, Feminists for Life baserar i stort sett sin argumentation på två saker. Det första är att de ”ursprungliga” (amerikanska) feministerna som Susan B Anthony och Elizabeth Cady Stanton (nej, jag kände inte heller till dom) var abortmotståndare. För det första så vet man inte säkert om det stämmer, och om det stämmer så kan det bero på att abort på den tiden var ett farligt ingrepp och kanske också något kvinnor blev pressade till för att männen skulle komma undan ansvaret. För det andra så spelar det ingen som helst roll. Det som är viktigt är ju här och nu och vad vi kan göra i framtiden. Feminismen, liksom alla andra ideologier, har haft och HAR problem, tex homofobi, transfobi, vit-över-medelklass-dominans etc. Men feminismen har, liksom alla andra ideologier utvecklats och blivit bättre och bättre. Att vissa 70-tals feminister inte ville ta i lesbiska kvinnor med tång är inget argument för att det går att vara homofob och feminist idag. Jag hoppas att inga feminister i framtiden kommer att försvara diskriminering av transkvinnor med argumentet att (vissa) radikala feminister under 1990/2000-talet motsatte sig transsexuellas rättigheter.

Det andra argumentet ”Feminists for Life” ofta för fram är att kvinnor inte väljer abort utan blir pressade till det av ett samhälle som inte respekterar kvinnors behov. Ett av organisationens motton är ”Women deserve better (than abortion)” och de menar på att varje abort är ett tecken på att samhället misslyckats att möta kvinnors behov. Eftersom detta inlägg redan är tillräckligt långt tänkte jag dock kommentera mer i nästa, men det är intressant att se att samma organisation påstår att ”adoption is an empowering option for women”. Så samma kvinna som enbart gör abort pga press från samhället tex diskriminering på arbetsmarknaden, lämnar nio månader senare ifrån sig ett barn helt UTAN samma press från samhället-och utan att det på något sätt beror på att hennes behov inte är mötta- och känner sig bara stärkt av upplevelsen. Men som sagt,  det kommer mera. Håll ut =)

Sarah Palin och våldtäktsoffers rättigheter

Nu visar det sig dessutom att ”feministen” Sarah Palin under sin tid som Alaskas guvernör införde en regel som innebar att våldtagna kvinnor själva fick bekosta läkarundersökningen (där man bland annat samlar in bevis mot våldtäktsmannen). Så inte nog med att kvinnor ska tvingas föda barn som tillkommit genom våldtäkt, de ska dessutom själva stå för kostnad för bevisinsamling. Härlig feminist hon är den där Palin!

 Den goda nyheten är i alla fall att inte ens abortmotståndarna vid det här laget kan ta ”Feminists” for Life på allvar.

Sarah Palin

Mina inlägg på den här bloggen börjar likna bussar, först kommer det inga, sedan kommer det inga, sedan kommer det inga och sedan kommer en massa på en gång.

I alla fall, ingen har väl vid det här laget kunnat undgå att republikanernas kandidat till vice presidentposten Sarah Palin är fundamentalistisk motståndare mot aborter. Vad många här i Sverige däremot inte vet är att hon är medlem i en vidrig, svavelosande organisation med det misvisande namnet Feminists for Life. Jag har tidigare nämnt denna ruttna organisation i ett  inlägg un der Granskning och Respekt Livet och då lovat att blogga mer om dom vid tillfälle, ett löfte jag ännu inte infriat men håll ut det kommer. Kort kan jag bara säga att Feminists for Life varken är det ena eller det andra, de är definitivt inte feminister och eftersom de motsätter sig abort tom för att rädda kvinnans liv kan jag inte kalla dom ”for life” heller.

Det faktum att Sarah Palin är medlem gör mig både glad och ledsen. Ledsen därför att fler svenska abortmotståndare, både enskilda och organisationer, nu kommer få upp ögonen för dessa ”feminister” och vi med all säkerhet kommer få se fler argument av modellen ”vi kanske tycker att kvinnor ska dö hellre än att göra abort och vi har inget emot att pracka på ett våldtäktsoffer ytterligare ett trauma -denna gång i form av ett nio månader långt uttnyttjande av reproduktionsorganen-men vi är inte alls kvinnofientliga för FEMINISTS for Life tycker samma sak”.

Å andra sidan är jag glad att ”Feminists” ”for Life” blir kända genom Sarah Palin. Jag menar, alla inser ju att en religiös fundamentalist som vill predika skapelseberättelsen i skolan samt motsätter sig homosexuella äktenskap (lesbiska kvinnor räknas visst inte för den här ”feministen”) är allt annat än feminist oavsett vad hon kallar sig. Och därmed så kommer ingen heller att ta feministbiten i ”Feminists for Life” på allvar.

Granskning av argument: Respekt Livet, del 1

Ok, nu har skrivt två riktigt långa inlägg som förmodligen högst tre personer orkar läsa till slutet…Med andra ord: Dags för ett till!!!

Vi här på bloggen har bestämt att ta på oss ett ambitiöst (?) projekt där vi granskar och kommenterar FAQ:erna på hemsidorna från olika svenska anti-abortorganisationer.  Jag tänkte här idag börja med en fråga + svar jag hittade på den katolska anti-abort organisationen Respekt Livet.

Respekt Livet har på sin hemsida besvarat frågan Är det inte kvinnofientligt att vara emot abort? Frågan hade ju kunnats besvara med ett ärligt, enkelt ”Ja”, eller kanske ”jo, men vi anser att fostrets rätt till liv väger högre än kvinnans rättigheter”. Respekt Livet väljer dock en mer problematisk väg nämligen den pseudofeministiska:

Nej, vi menar att det snarare är tvärtom. I och med fri tillgång till abort är det mycket svårt för flickor och kvinnor att säga nej till sex. Att de inte är skyddade är ju inget argument; mannen kan peka på att kvinnan har 18 veckor på sig att abortera, om hon blir gravid. Kvinnan blir alltså helt och hållet utlämnad, och får mycket svårt att stå emot. Genom fri abort visar samhället att det ofödda barnet helt är kvinnans problem, som hon ensam ansvarar för, och mannen, familjen och det övriga samhället slipper ta ansvar för något som ytterst sett angår oss alla. Fram för allt i USA finns många feminister som aktivt är emot abort, till exempel Feminists for Life.

Jag ska här bara kort behandla den senare delen av detta påstående, att det i USA finns många feminister som är aktivt emot abort. Jag lovar att återkomma närmare i detta ämne, och även ta upp organisationen Feminists for Life (som varken är feminister eller för kvinnors liv) mer ingående i kommande inlägg. Det finns i USA INTE många feminister som är emot abort. Det finns ett litet, litet antalt abortmotståndare som i övriga frågor har ett feministiskt tankesätt, men efter otaliga timmar surfandes på amerikanska feministsajter och forum kan jag säga att dessa abortmotståndare inte på något sätt är accepterade av den feministiska rörelsen eller ses som feminister. Tvärtom är de oerhört illa sedda, de få gånger de dyker upp på feministforum blir de snabbt utsparkade eller får ta så mycket skit att de väljer att lämna frivilligt (eller ändra position i abortfrågan. Jag har sett detta hända mer än en gång). De är heller inte välkomna på feministfestivaler eller dylikt. Så gott som alla amerikanska feminister anser, och den officiella ståndpunkten hos de organiserade kvinnoorganisationerna, är att abortmotstånd inte går att förena med feminism. Men som sagt, mer om detta senare (och då lovar jag att lämna länkar och källor till mina påståenden).

Så, till första halvan av påståendet nämligen att ett abortförbud skulle verka kvinnovänligt genom att hjälpa de stackars kvinnorna att säga nej till sex och därmed rädda dem undan de alltid sexhungriga och samvetslösa männen. Detta argument är så problematiskt att jag inte ens vet var jag ska börja.

För det första: Ibland vill man inte säga nej. Ibland vill man faktiskt säga ”Ja” också. Fanns inte preventivmedel och fri abort skulle detta vara betydligt svårare. Men att kvinnor ibland vill säga ja till sex (utan att för dens skull vilja ha barn) verkar inte finnas i Respekt Livet tankevärld.

För det andra: Jag ska erkänna att man som tjej kan känna press till att säga ja till saker man hellre velat säga nej till. Jag ska också erkänna att detta är ett ganska stort problem i dagens samhälle. Som jag ser det har detta problem två orsaker: Ett: att vissa killar inte anser att ett nej duger och Två: att tjejer uppfostras till att i första hand tänka på andra och inte se till sina egna behova och vad de själva vill. (Jag ska också här säga att jag är fullt medveten om att också killar kan känna press att ha sex, att alltid vara manliga och virila odch därmed få svårt att säga nej, samt att det finns tjejer som har svårt att acceptera att killar inte alltid vill. Faktum är att diskussionen kring detta är så viktig att den förtjänar ett eget inlägg och inte klämmas in såhär.) SÅ: varför inte gå till roten av problemet? Varför inte försöka ändra på atityder dvs. stärka tjejer (och killar) så att de vågar sätta sina behov främst och uppfostra killar (och tjejer) till att respektera sina partners nej utan att tjata eller pressa?

För det tredje: Respekt till Livet påstår att mannen bara kan säga att kvinnan har 18 veckor på sig att abortera när kvinnan ber om skydd. Min fråga är: Vad är det för man? Vilken man utsätter hellre sin partner för en operation (som så gott som alltid är fysiskt och ibland också psykiskt smärtsam) hellre än att sätta en gummihätta på snorren eller skippa vaginalt samlag och ägna sig åt oralsex för att undvika graviditet? Är det verkligen troligt att en sådan man skulle respektera ens ett abortförbud? Är det inte mer troligt att en sådan karl skulle säga ”jo, men vi kör ändå, risken för graviditet är såpass liten och jag drar ut den i tid (vilket han förmodligen inte gör) och förresten känner jag en bra läkare som kan fixa saken snabbt och diskret  (och illegalt och kanske farligt) om du skulle bli gravid”. Nej, i mina ögon låter det mycket vettigare att lära tjejer att sexbojkotta sådana män (och samtidigt naturligtvis lära killar att sexbojkotta kvinnliga svin) än att ta bort möjligheten till abort.

För det fjärde: Det finns redan idag ursäkter att ta till om man känner att bara ett nej inte räcker -som mens/huvudvärk/underlivsinfektion etc. Om en man inte kan respektera dem, eller om kvinnan inte vågar framförara dem varför skulle det gå lättare med ”jag vill inte bli gravid”?

Faktum är att jag tyckte att detta argument var så problematiskt att jag skrev till Respekt Livet och frågade om det. Mitt mail:

Hej Respekt till Livet!

Jag har en fråga/kommentar till er. Under FAQ:en på er hemsida skriver ni som svar på frågan om det inte är kvinnofientliget att vara mot abort så här:

”Nej, vi menar att det snarare är tvärtom. I och med fri tillgång till abort är det mycket svårt för flickor och kvinnor att säga nej till sex. Att de inte är skyddade är ju inget argument; mannen kan peka på att kvinnan har 18 veckor på sig att abortera, om hon blir gravid. Kvinnan blir alltså helt och hållet utlämnad, och får mycket svårt att stå emot. ”

Som feminist kan jag inte se detta resonemang som annat än djupt kvinnofientligt och dessutom mansfientligt. Det som feminister slåss för är att kvinnan ska ha rätt att säga nej till sex av den anledningen att hon inte vill. Hon ska inte behöva gömma sig bakom ursäkter om att hon är rädd för graviditet -ett nej ska räcka (detta har feminister slagits för i alla tider). Full jämställdhet och frigjordhet är inte möjlig förrän ett nej räcker. Män ska uppfostras till att alltid respektera att ett nej är ett nej och kvinnor ska uppfostras till att våga stå på sig och stå upp för sina önskningar utan att behöva gömma sig bakom undanflykter.

Så mina frågor är, varför anser ni på Respekt Livet att enbart en kvinnas nej inte är tillräckligt utan att hon ska behöva ta till undanflykter? Ser ni män som sexmaskiner som inte kan kontrollera sina lustar? Måste kvinnor inom katolska kyrkan använda sig av undanflykter för att slippa sex? Själv skulle jag aldrig vara ihop  med en kille som tvingade mig till att använda undanflykter för att säga nej till sex -han ska respektera mitt nej som det är utan motivering!* Tycker ni inte heller att det här argumenter låter likt argumentet att kvinnor inte skulle få rösta för att de bara skulle rösta som sina män?

Följdfråga: Eftersom ni nu uppenbarligen anser att män inte kan  respektera enbart ett nej och att kvinnor inte heller kan/ska begära detta, varför kan inte ursäkten ”Jag vill inte tvingas till abort” duga?
Med förhoppning om svar på mina frågor

Mvh
Christine Öberg
som vill ha både rätten till abort och rätten att bli respekterad när jag säger nej till sex när jag inte vill BARA för att jag inte vill!

*Ångrar lite att jag formulerade det så. Man vet ju aldrig i vilken situation man hamnar i, och ofta inser man ju inte att man sitter fast i ett misshandelsförhållande förrän det är för sent.

Det svar jag fick:

Hej Christine
Tack för din fråga, och ursäkta att svaret dröjt, men vi har först kommit tillbaka efter julledigheten i dag. Det är en bra fråga du ställer. Jag är glad att du alltid har fått ditt ”nej” accepterat, och jag anser precis som du att ett nej borde räcka i alla situationer, utan att behövas förklaras ytterligare. Tyvärr ser inte verkligheten alltid ut på det sättet, och det gäller även jämställda länder som Sverige. Detta är varken ett mansfientligt eller kvinnofientligt värderande, utan ett objektivt konstaterande och iakttagande av den verklighet vi lever i.

När då inte ett nej räcker, vilket det tyvärr ibland inte gör, är det inte precis lättare för kvinnan att det finns fri tillgång till dagen-efter-piller samt abort. Jag håller fullständigt med dig om, att det inte borde ha något som helst med saken att göra och att kvinnans nej alltid borde respekteras för vad det är, utan närmare förklaring. Men som sagt lever vi tyvärr i en annan verklighet än i idealet, och att abort då skulle ses som en undanflykt i situationen har jag svårt att se. Snarare är det väl ett konstaterande av vad som kan bli konsekvensen av samlaget.

Vi är alltså i stort sett eniga och självklart ser vi inte på män som okontrollerade sexmaskiner. Hoppas att jag har svarat på dina frågor; om inte får du gärna höra av dig igen.

Med vänlig hälsning

Benedicta Lindberg

Ja, som ni ser är det här med att lägga energi på att försöka ändra på en rutten verklighet och föränrda problematiska attityder är ingenting för Respekt Livet. I alla fall inte när det gäller attityder som rör kvinnans rättigheter, status och plats i samhället. När det gäller attityder kring abort, tex att kvinnor i länder där abort är förbjudet är beredda att dö heller än att tvingas genomgå hela graviditeten eller att en majoritet av svenska folket försvarar aborträtten, har jag en stark känsla av att de inte skulle nöja sig med ett ”så ser verkligheten ut”.

Ps. Om någon läst hela detta inlägg är jag imponerad