Ny studie: Ingen länk mellan abort och depression

En ny meta-studie från John Hopkins University, Baltmore i USA visar att ingen av de högkvalitativa studier som gjorts visar någon länk mellan depression och abort. Vid en meta-analys tittar man på studier som gjorts i ett ämne och vilka slutsatser studierna kommit fram till. Det som är intressant i just det här fallet är att forskarna inte bara tittat på utfallet av studierna, utan även på hur de har utförts och sedan graderat dem utifrån metodiken. Det de fann var att de stora, högkvalitativa långtgående studierna inte visade på någon länk  abort-depression. De studier som fann en länk var genomgående de med sämst metodik.

Based on the best available evidence, emotional harm should not be a factor in abortion policy. If the goal is to help women, program and policy decisions should not distort science to advance political agendas

säger Vignetta Charles som jobbade med studien.

Mer att läsa finns här och abstract till studien finns på Pubmed här.

 

Granskning: Vi lever nu

Sedan ett par månadet tillbaka finns en ny anti-abortblogg och Facebook-grupp på nätet kallad Vi lever nu. Bloggen (som dock är hyfsat inaktiv sedan en månad tillbaka…) finns här och Facebookgruppen finns här. Vem som står bakom gruppen/bloggen är i dagsläget inte riktigt klart, även om vi här på bloggen har en person som är mer misstänkt än andra… Gruppen säger sig i alla fall vara en En röst för livet och människovärdet från vänster från vänster, och förutom abort ta avstånd från djurförtryck, kvinnoförtryck (hahaha), diskriminering av pga sexuell läggning, nyliberalism etc. Personligen tror jag inte att en anti-abortgrupp med en sådan grund har några förutsättningar för att växa eller hållas vid liv under någon längre tid, inte utan att dra till sig mer eh…konservativa (översatt homofoba, kvinnohatande) krafter, dvs. personer som tar fasta på abortmotståndet men inte ställer upp på övriga punkter (jfr. ”Feminists” for Life och Sarah Palin).

Det man hittills har kunnat konstatera om gruppen är följande: De har bra smak när det gäller länkar eftersom de länkar till den här bloggen. Smickrande också att de placerar denna minimala blogg brevid en förening som RFSU!

De är usla på PR (fast nu får de ju gratisreklam av oss!). Gruppen postade nämligen om sin existens INTE på Ja till Livets Facebook-vägg utan på vår! Eh, vill man locka till sig abortmotståndare så kanske inte en grupp med namnet ”Fri abort -en mänsklig rättighet” är förstahandsvalet?

De har nära anknytning till MRO, säkert över hälften av inläggen på bloggen är copy-paste från MRO:s argumentsamling. Och jag menar bokstavligen copy-paste, MRO:s hemsida länkas och inläggen undertecknade av Mats Selander. Inte särskilt orginella med andra ord.

Lite lustigt är det att en grupp som säger sig vilja motverka diskriminering av HBTQ-personer sedan väljer Mats Selander som uppenbar samarbetspartner. (Vi har även tidigare uppmärksammat hans syn på homosexualitet här på bloggen). Ännu lustigare blir det när man kollar vilka som är medlemmar i Facebook-gruppen och ser att, jajjemän, Mats Selander är medlem! Så mycket för ”vi (är) motståndare till det patriarkala systemet och könsförtrycket. Det ska vara helt likgiltigt vilket kön, genus eller sexuell läggning du har. All diskriminering på sådan grund är förkastlig och skall fördömas förbehållslöst.”

Föresten, appropå Mats Selanders medlemskap i gruppen -vad var det jag skrev i början av inlägget igen?

Obama och abort, del 2

En liten uppföljare till mitt förra inlägg om intact D&X ( delfödselabort som abortmotståndarna hittat på att det heter).

Här finns ett vittnesmål från en konservativ, djup religiös, kvinna, som dessutom är abortmotståndare, som själv tvingades genomgå denna ”groteska” ”inhumana” ”skräckfilmsprocedur” då det upptäcktes att barnet hon bar på inte skulle överleva efter förlossningen. Jag kan lova att hennes berättelse inte lämnar någon oberörd!

Något som också är viktigt att komma ihåg är att denna procedur också har använts för att få ut redan döda foster/barn då en vanlig för tidigt framkallad förlossning har ansetts för jobbig. Denna metod är ju som jag skrev något skonsammare då fostrets huvud görs mindre och som jag också skrev, man får fram ett helt barn man kan hålla i. Detta visar alltså än en gång vilka osanningar Ja till Livet far med då de påstår att fostrets skalle krossas intui kvinnan av juridiska skäl för att slippa mordåtal. Endera ljuger Ja till Livet eller så är de extremt dåligt pålästa om en procedur som trots allt använts för att bevara kvinnors hälsa och liv. Jag vet ärligt talat inte vad jag tycker är värst.

Bill Clinton lade under sin tid som president sitt veto mot denna lag två gånger. Båda gångerna var han omgiven av kvinnor som själva genomgått en intact D&X (jag har inte lyckats hitta någon bild). George W Bush däremot skrev under lagen. Så här såg det ut då:

Ja till Livet kan fortsätta påstå att sjukvård för kvinnor är grotesk, inhuman och en skräckfilm i verklig tappning. Jag tycker att det är groteskt inhumant att ett gäng MÄN ska skriva under en lag som bestämmer vilken sjukvård KVINNOR ska ha rätt till. Jag skulle faktiskt gå så långt som att påstå att DETTA är en skräckfilm i verklig tappning.

Om abortmotståndare och homoäktenskap del 2

Jag surfade in på Respekt Livets hemsida för några veckor sedan. Det skulle jag inte ha gjort. Eller, jo det skulle jag visst för det är alltid bra att lära känna sina fiender I alla fall, i deras nyhetssektion så hade de en artikel om en namninsamling mot abort som mänsklig rättighet och så fanns det en länk till insamlingen och länk för att ladda hem den etc.. Insamlingen ska sedan överlämnas till FN på FN-dagen den 10 december och man hoppas på 50 000 underskrifter innan dess (titta alla eventuella abortmotståndare som läser detta, jag tipsar er om en insamling). Jaha, det var ju i sig inget konstigt i sig, tvärtom är det väl rätt naturligt att en anti-abortorganisation INTE vill att rätten att själv bestämma hur ens kropp ska användas och av vem inte ska ses som mänsklig rättighet. Det konstiga kom när jag läste formuleringen i  dokumentet:

1. Rätten till liv för varje människa från konceptionen till naturlig död. Varje barn har rätt att tas emot, födas och utbildas i en familj. Familjen grundas på äktenskapet mellan man och kvinna, som en naturlig fundamental enhet i samhället.
2. Rätten för varje barn att utbildas av föräldrarna, som har en fundamental rättighet att välja den typ av utbildning som ges deras barn.

Min kursivering. Ja, man undrar ju. GÅR det att vara emot abort UTAN att samtidigt hetsa mot homosexuella?! För att vara helt ärlig, jag tyckte att denna skrivelse inte handlade hälften så mycket om abortmotstånd som motstånd mot allas rätt att gifta sig. Vilket får mig att fundera på en anna grej: om det nu är så viktigt att motarbeta aborträtten, varför kan inte det få vara en egen separat fråga där man tar hjälp av ALLA som är emot abort oavsett sexuell läggning. PLAGAL tex kanske skulle vara intresserade av att hjälpa till med namninsamlingen (titta, titta, jag ger både tips till abortmotståndarna hur de ska lägga upp sin strategi samt tips på anti-abortgrupper. É jag inte för snäll?).  Men icke. Vilket än en gång får mig att undra om inte motståndet mot abort har mycket lite med rätten till liv att göra och mycket mer om viljan att kontrollera människors (och i synnerhet kvinnors) sexuella förehavanden.

Feminists for Life del 2

Då var det dags för del 2 av min närmare titt på den amerikanska organisationen med det missvisande namnet ”Feminists for Life”. I mitt förra inlägg konstaterade jag att de har ungefär samma åsikter och argumenation som vilken hyfsat extrem anti-abortorganisation som helst, att de bara skilde sig genom att påstå att ”de ursprungliga” feministerna också var emot abort. I detta inlägg tänkte jag titta lite närmare på deras argumentation runt hur de anser att samhället pressar kvinnor till abort.

Som jag nämnde tidigare har organisationen mottot ”Women deserve better (than abortion)” och ”Refuse to choose”. Det senare syftandes på att ingen kvinna ska behöva välja mellan karriär, utbildning etc. och sina barn. Och på så vis har de ju faktiskt en feministisk framtoning (om än inte så annorlunda mot av svenska Ja till Livet säger sig kämpa för). Jag ska också säga att de faktiskt gör bra saker tex. ger rättshjälp åt en en ung kvinna som blev uppsagd som lärare från en katolsk skola sedan hon blivit med barn utanför äktenskapet samt rättshjälp åt andra kvinnor som diskriminerats pga en graviditet. De reser också runt och försöker göra olika college mer barn-och familjevänliga. Detta är bra. Däremot så kan deras argumentation kring det hela kännas lite skratteretande för en svensk feminist. Tex så hävdar de att kampen för abort har gjort att andra frågor hamnat i skymundan som kampen för daghem åt alla och föräldraledighet. Detta kanske kan stämma för USA där aborträtten ständigt är hotad och däför måste prioriteras, men i Sverige? Samma feminister som stred fär fri abort kämpade också för den utbyggda barnomsorg vi har idag. Och hur många gånger har inte frågan om delad föräldraledighet stötts och blötts i den svenska debatten senaste åren? Lite kul är det också när de hävdar att gravida kvinnor är så ovanliga att de blir stirrade på ute på universiteten. Visst, jag ska inte förneka att det även i Sverige är svårt att kombinera barn och studier, men stirrade på? Under min grundutbildning blev tre av mina klasskamrater planerat gravida (en tom mha provrörsbefruktning) och åtminstone två hade barn sedan innan. Nu när jag är doktorand är det fullkomlig baby boom omkring mig. Lite ironiskt är det också att de använder uttrycket ”refuse to choose” när de sedan verkar vilja att kvinnor ska välja mellan fri abort å ena sidan och daghem/föräldraledighet etc. å den andra.

Något organisationen ofta påstår är att varje abort är ett tecken på att samhället misslyckats med att tillgodose kvinnors grundläggande behov. Men behov så menas nu inte preventivmedel, för dessa feminister tar inte ställning varken för eller emot i denna fråga. (Alltså seriöst. Hur mycket feminist är man om man inte kan stå för rätten att skydda sig), utan tex skydd från diskriminering på arbetsmarknaden, ett utbildningssystem inte anpassat för människor med barn, brist på dagis etc. Jag ska erkänna att detta ibland kan vara fallet. Jag är fullt medveten om att människor med barn i allmänhet, och kvinnor i synnerhet, har en svår situation både på arbetsmarkanden och på universiteten och att detta måste ändras. Men jag tror också att pressen kan gå åt andra hållet, att kvinnor känner sig tvugna att föda för att man ”ska” vilja bli förälder i vissa situationer. Men i alla fall, låt oss låtsas som att kvinnor bara gör abort för att samhället misslyckats. Hur ser då Feminists for Life på adoption? Borde inte en kvinna som efter nio månader lämnar bort sitt barn också vara ett misslyckande, ett tecken på att samhället inte sett till kvinnans behov utan pressat henne att ”överge” sitt barn? NEJ, se adoption har ”Feminists” for Life inget emot. Tvärtom, ett annat av deras motton är ”Adoption is empowering for women”. Alltså: Kvinnor gör abort för att samhället är kvinnofientligt och inte anpassat till kvinnors behov. Kvinnor lämnar bort barn till adoption därför att…ja, eh inte av samma anledning som åtta månader tidigare fick henne att fundera över abort i alla fall. Ser någon någon logik i detta? Inte jag heller.

Dessutom kan man ju fråga sig varför abort (men adoption är ganska ovanligt!) fortfarande förekommer här i Sverige, eftersom vi har många av de åtgärder som Feminists for Life föreslår, som föräldraledighet, möjlighet att kombinera utbildning med barn, bra och billigt dagis för alla etc. Jag har flera gånger mailat organisationen om detta men inte fått svar.

En annan intressant grej är det här med plastikoperationer. En förening som påstår att kvinnor gör abort för att anpassa sig till samhället borde väl också se kritiskt på en industri som trots allt i mångt och mycket livnär sig på människors vilja att leva upp till samhällets skönshetsideal? Nej, faktiskt inte. Organisationen som sådan tar ingen ställning till plastikkirurgi men deras kändistaleskvinna, Patricia Heaton (från Alla älskar Raymond) är väldigt öppen med sin fettsugning av magen och bröstlyft. Varför hon opererade sig? Hon ville, enligt egen utsago, bli av med alla spår av sina graividiteter! Kommentarer överflödiga, va? Eller snarare: Women deserve better than abortion. As long as they can afford plastic surgery. Eller kanske: Refuse to choose (between pregnancy and a  body that fits societal beauty standards).

(Ska också säga att jag inte är emot platiskkirurgi per definition. Bara dubbelmoral.)

Jag har i detta inlägg inte gett så många länkar till mina källor. Detta beror på ren lathet. Samtliga påstående kommer från deras hemsida eller från något nummer av deras medlemstidning The American Feminist.

Granskning: ”Livmodern -den farligaste platsen”

Ett påstående jag ofta har hört i abortdebatter, sällan från någon organisation utan mer från individer, är att livmodern är den farligaste platsen att befinna sig på för att där kan löper man störst risk att bli dödad -helt lagligt dessutom. Detta följs ofta upp med påståendet ”är det inte något riktigt sjukt i en kultur där man är som mest utsatt i sin mammas mage?”

För att svara på det som förmodligen ska fungera som en känsloladdad retorisk fråga: Nej! Även om vi  bortser från det faktum att en ungefär en tredjedel av alla graviditeter avbryts spontant och att livmodern oavsett abortlagstiftning rent statistikt alltid kommer att vara en farlig plats; att man är som mest oskyddad och utlämnad (också i juridisk mening) då man faktiskt bor i och livnär sig av en annan människas kropp är inte det fullt naturligt? Vid en graviditet så finns två individer varav den ena är helt beroende av den andra i samma kropp. Det säger sig själv att det i en sådan situation lätt uppstår en intressekonflikt. Att lagen då tar ställning och säger att den som faktiskt äger värdkroppen är den som också ska ha beslutanderätt över hur den ska användas, om man vill fortsätta vara värd, eller inte tycker jag både är naturligt och sunt.

Feminists for Life

Jag har i tidigare inlägg lovat att skriva några ord om den amerikanska organisationen Feminists for Life (of America). Detta kanske är att slåss mot väderkvarnar eftersom jag aldrig sett någon liknande organisation här i Sverige och de anti-abortorganisationer som finns här alla drivs med hyfsat konservativa förtecken. Dessvärre finns det en liten, aningens tendens att rättfärdiga sina kvinnofientliga argument (se tex under Granksning och Respekt Livet) med att ”nej, vi är inte kvinnofientliga ”Feminists for Life tycker likadan” och jag är rädd att nu när de fått ett ansikte i form av Sarah ”jag tycker bara rika våldtäktsoffer ska ha rättvisa” Palin så kanske argumenten blir fler i fortsättningen. Så vad sjutton, lika bra att skriva lite!

Feminists for Life är helt emot abort, oavsett om kvinnan blivit våldtagen, mår psykiskt dåligt eller om hennes liv är i fara. På sin webbplats slår de fast att sena aborter för att rädda moderns liv aldrig är nödvändiga och att aborter som utförs tidigare för att rädda kvinnan ofta beror på utomkvedshavandeskap och räknas därmed inte som abort. Notera att de inte ger några källor för sina påståenden. Notera också att när de skriver om de tidiga aborterna undviker att kommentera aborter som utförs pga cancer utan bara håller sig till utomkvedhavandeskap. Sådana aborter kan tvingas utföras under tidig graviditet så att behandling kan sättas in.

Angående våldtäkt och incest så svara de med samma blahablaha som Respekt Livet nämligen att en abort inte gör våldtäkten ogjord (NÄHÄ!!!). och därmed så är det tydligen enligt dessa ”feminister” inte lönt att hjälpa våldtäksoffer. Å andra sidan, NU förstår jag varför Sarah Palin ansåg att våldtäktsoffer själv skulle betala för läkarundersökning och insamling av bevismaterial). De har också en poster där en kvinna som blivit till genom våldtäkt tittar in i kameran och undrar om hon förtjänade dödsstraff. Vad de inte skriver är att kvinnan på bilden, Rebecca Kiesslings mamma ville göra abort efter våldtäkten  och hittade flera som kunde hjälpa henne med det illegalt, men tyvärr blev hon försenad gång på gång och till slut var det för sent (för att läsa mer om detta kan man googla på Rebecca Kiessling, kanske också + rape. Jag orkar inte här ge några länkar av en enda anledning -nämligen att jag blir så upprörd, ledsen och förbannad när jag läser om detta och när jag tänker på vilket trauma Kiesslins biologiska mamma fick genomgå. Men jag lovar det är lätt att hitta, om någon är intresserad men inte klarar av att googla får ni väl säga till så gräver jag fram lite).

Så långt inget nytt under solen. Ungefär samma åsikter som katolska kyrkan och ungefär samma argumentation som Respekt Livet och MRO. Men feminismen då? Vad är det som skiljer den här organisationen från andra anti-abortorganisationer? Jo, Feminists for Life baserar i stort sett sin argumentation på två saker. Det första är att de ”ursprungliga” (amerikanska) feministerna som Susan B Anthony och Elizabeth Cady Stanton (nej, jag kände inte heller till dom) var abortmotståndare. För det första så vet man inte säkert om det stämmer, och om det stämmer så kan det bero på att abort på den tiden var ett farligt ingrepp och kanske också något kvinnor blev pressade till för att männen skulle komma undan ansvaret. För det andra så spelar det ingen som helst roll. Det som är viktigt är ju här och nu och vad vi kan göra i framtiden. Feminismen, liksom alla andra ideologier, har haft och HAR problem, tex homofobi, transfobi, vit-över-medelklass-dominans etc. Men feminismen har, liksom alla andra ideologier utvecklats och blivit bättre och bättre. Att vissa 70-tals feminister inte ville ta i lesbiska kvinnor med tång är inget argument för att det går att vara homofob och feminist idag. Jag hoppas att inga feminister i framtiden kommer att försvara diskriminering av transkvinnor med argumentet att (vissa) radikala feminister under 1990/2000-talet motsatte sig transsexuellas rättigheter.

Det andra argumentet ”Feminists for Life” ofta för fram är att kvinnor inte väljer abort utan blir pressade till det av ett samhälle som inte respekterar kvinnors behov. Ett av organisationens motton är ”Women deserve better (than abortion)” och de menar på att varje abort är ett tecken på att samhället misslyckats att möta kvinnors behov. Eftersom detta inlägg redan är tillräckligt långt tänkte jag dock kommentera mer i nästa, men det är intressant att se att samma organisation påstår att ”adoption is an empowering option for women”. Så samma kvinna som enbart gör abort pga press från samhället tex diskriminering på arbetsmarknaden, lämnar nio månader senare ifrån sig ett barn helt UTAN samma press från samhället-och utan att det på något sätt beror på att hennes behov inte är mötta- och känner sig bara stärkt av upplevelsen. Men som sagt,  det kommer mera. Håll ut =)

Abort, könsdiskriminering och mänskliga rättigheter

För ett par dagar sedan såg jag en annons för Ja till Livet på Facebook (Ja till Livet jublar f ö antagligen över att äntligen ha en plats att annonsera efter att ha varit utfryst från så många svenska tidningar och TV-kanaler i alla år). Jag kommer nu inte ihåg den exakta ordalydelsen men det som stod var något i stil med ”Foster aborteras bara för att de är flickor. Könsdiskriminering eller mänsklig rättighet?”

Antagligen var det en retorisk fråga, men jag tänker svara i alla fall. Mitt svar lyder: varför inte både och? Att mänskliga rättigheter kan användas på sätt som är problematiska -eller tom diskriminerande- är inget vare sig nytt eller konstigt, och inte heller något unikt för aborträtten. Yttrandefrihet kan användas för att kränka muslimer, religionsfrihet ger människor rätt att ansluta sig till homofoba och kvinnofientliga religioner och föreningsfrihet kan användas av människor som vill bilda rasistiska partier.

Jag ska inte förneka att jag tycker att det är problematiskt att foster aborteras bara för att de är av ett visst kön eller för att det har något slags handikapp (nu menar jag handikapp som går att leva med. Jag pratar inte om extrema fall där det rör sig om mycket dödliga eller svåra sjukdomar).  Det säger något om hur samhället värderar flickor jämfört med pojkar eller hur handikappade värderas jämfört med ”friska” (tex vilket stöd samhället är redo att ge till barn med särskilda behov och deras föräldrar). Det säger också något om att de förutfattade meningar som finns om hur det är att uppfostra ett barn av ett visst kön eller med ett visst handikapp.  Men detta är inte ett argument mot aborträtten lika lite som kränkande bilder eller uttalande är ett argument för att inskränka yttrandefrihet eller satanistiska organisationer är ett argument för att inskränka religionsfriheten. Att gå på aborträtten vore bara att gå på symptomen, utan att behandla de problematiska attityder som ligger bakom.

Granskning av argument: Respekt Livet 3

Vi fortsätter på Respekt Livets FAQ, den här gången är det jag som tar upp två frågor till för att titta på vilket sätt de väljer att formulera sina svar.

Har inte alla rätt att födas önskade och efterlängtade?

Är det verkligen föräldrarna som inte önskar barnet, eller blir de pressade till ett beslut av omgivningen, det vill säga kuratorer, sjuksköterskor, kompisar eller familjen?

Respekt för livet drar sig tydligen inte för att måla upp en bild av att de stackars blivande mödrarna tvingas till abort av de onda personerna som jobbar på sjukhus och mödravårdscentraler, det är sådan här propaganda som skapat förutsättningen för våldsdåd mot personalen på abortkliniker i bland annat USA

Att ett barn inte är planerat behöver inte betyda att det inte kan bli mycket välkommet.

Här väljer de tydligen att sätta likhetstecken mellan oplanerat och ovälkommet och sedan försöka vinna poäng genom att sabla ner denna halmgubbe, alla som tänker efter inser att det är en stor skillnad mellan ”Hoppsan, jag är visst gravid, det var ju skoj” och ”Hjälp, jag är gravid, det här är en katastrof”. En graviditet kan ofta vara oplanerad men om den är välkommen eller ovälkommen avgör om kvinnan önskar en abort eller inte.

Tänk om föräldrarna inte har råd med ett barn?

Vi kommer aldrig att få bukt med problemet med fattigdom genom att se till att fattiga inte får barn. Snarare har vi en plikt som medborgare att hjälpa till att skapa ett öppet samhälle där alla är välkomna och där alla kan få hjälp.

I en ny doktorsavhandling från Uppsala Universitet så har man bland annat tittat på orsaker till abort bland unga föräldrar i Sverige. Där kan man tydligt se att den ekonomiska aspekten skall ses i ett perspektiv över tid, man anser att man inte är mogen att bli förälder och att ett föräldrarskap skulle skada ens möjlighet till att skapa det liv man eftersträvar för sig och sin framtida familj.

”Both sexes considered teenage parenthood to be a catastrophe that would severely damage their lives and future prospects. Personal lack of maturity and insufficient economic means were considered to be hindrances to successfully bringing up a child.” (Sid 41)

Det handlar alltså inte om att aborter i Sverige skulle ”se till att fattiga inte får barn” utan att de i viss mån tas till när personer väljer att vänta med att skaffa barn för att det ger den en märkbart bättre ekonomisk situation när de väl väljer att skaffa barn.

I ett globalt perspektiv så är det snarare så att tillgången till säkra aborter i huvudsak är tillgängliga för personer med ett ekonomiskt välstånd, de rika kan få dem även i länder där de är förbjudna. Vilket alltså leder till att aborter globalt sett snarare är de rikas verktyg för att förbli rika än ett verktyg för fattiga för att ta sig ur fattigdom.

Tyvärr görs i Sverige mycket lite för att hjälpa unga föräldrar som vill behålla sina barn trots ekonomiska problem. I de undersökningar som gjorts med unga mammor finns dock inte en enda mamma som ångrar sitt beslut att behålla barnet.

I Sverige har vi en lagstadgad rätt till abort, här tillåts kvinnor att ta ett medvetet och informerat beslut i frågan, är det då konstigt att de som faktiskt väljer att föda barn är nöjda med sitt beslut? Hur tror egentligen Respekt Livet att det här undersökningsresultatet skulle se ut om vi tvingade kvinnor till att bli mödrar? Tror de verkligen att de skulle få samma resultat om det fria valet inte fanns?

För att citera ur den ovan nämnda doktorsavhandlingen igen:

”Immediately after the abortion, combined feelings of sadness, relief, regret, and emptiness were the most dominant. Generally, the abortion was regarded much more painful than expected. Nevertheless, three weeks post abortion, most of the girls — but not all — were convinced they had made the right decision.” (Sid 44)

Precis som få föräldrar ångrar ett beslut att behålla sitt barn, så ångrar få en abort. Rätten till en fri abort har alltså skapat förutsättningen för dessa kvinnor att göra medvetna val som hjälper dem att vara mer tillfredställda med sina liv oavsett om de väljer en abort eller inte.

Granskning av argument: Respekt Livet 2

Vilken är kyrkans hållning vid graviditet efter våldtäkt?

Eftersom svaret är ganska långt har jag valt att kommentera de olika delarna separat.

Respekt Livet: Graviditet efter våldtäkt förekommer relativt sällan. I Sverige finns ingen tillgänglig statistik på hur många av alla aborter som görs efter våldtäkt, men motsvarande siffra för Tyskland år 2003 var 0,02 procent av alla aborter. Siffran är alltså ytterst liten, men det är självklart att det händer ibland.

Min kommentar: Jag vet inte vad antalet har för relevans, det är lika illa för den det faktiskt drabbar i vilket fall. Mord är ett ganska ovanligt brott men det gör det inte mindre allvarligt, eller mindre jobbigt för anhöriga till de som mördas. Antalet sena aborter (efter vecka 18) är också försvinnande litet men ändå ägnar diverse anti-abortorganisationer mycket tid åt att försöka sänka tillåtna gränsen för abort.

Dock finns det ingen som kan säga, att barn som blivit till genom våldtäkt inte har rätt att leva.

Min kommentar: Kvinnan som tvingas bära det då? Men för att svara lite mer seriöst, å ena sidan kan jag respektera denna hållning, å andra sidan inte alls. Är man emot abort så är det väl ganska logiskt att man anser att det är fel oavsett vem fadern är. Det kan vid en första anblick verka lite ärligare än att komma och säga att abort är fel om kvinnan varit en slampa och haft sex frivilligt men om hon blivit våldtagen så är det inte ett ”genetiskt unikt barn” det rör sig om längre. Samtidigt tycker jag att det är otroligt känslokallt att vilja utsätta en kvinna som redan genomgått ett trauma för ytterligare ett, att vara så stelbent att man inte kan rucka på sina priciniper ens i undantagsfall (jag kan tex säga att det finns flera fall då jag anser regeln att inte mörda kan åsidosättas).

Den våldtagna kvinnan behöver ett oändligt stöd från sin omgivning, men en abort kommer aldrig att straffa våldtäktsmannen, att göra själva våldtäkten ogjord eller att sudda ut minnet.

Min kommentar: Är det någon som någonsin har påstått det eller? Detta är ett typexempel på vad som på engelska kallas för en strawman dvs. ett argument som påminner om motståndarens men är lättare att avfärda. ”Argumentet” -som motståndaren inte ens använt- avfärdas och med det hela motståndarens tes. Nej, en abort kommer inte göra våldtäkten ogjord, för inget vi gör kan göra våldtäkten ogjord, på samma sätt som vi inte kan göra tex 11 september ogjord. Vad vi kan, och bör göra, är däremot att försöka minimera skadorna av den, på samma sätt som brandmän försökte rädda människor ur de brinnande skyskraporna. Om våldtäktsmannen fälls blir våldtäken inte ogjord -däremot kanske en fällande dom kan ge upprättelse och förhindra att mannen våldtar fler. Terapi åt offret kommer inte göra våldtäken ogjord -men kanske kan hjälpa offret att finna självkänsla och trygghet igen. Anti-virala mediciner gör inte våldtäken ogjord, men den kan rädda offret från en HIV-infektion. Behandling av eventuella könssjukdomar gör inte våldtäken ogjord men bör ges i alla fall. Ett schysst bemötande av sjukvårdspersonal när man söker hjälp gör inte våldtäken ogjord, men kan hjälpa till i läkeprocessen. En abort gör inte våldtäkten ogjord eller tar bort minnet, men den kan förhindra att offret tvingas få sina reproduktionsorgan använda mot sin vilja än gång till och därmed förskonas av ett ytterligare trauma.

Tvärtom kan kvinnan då komma att lida av traumatiska upplevelser både till följd av våldtäkten och aborten.

Okej, eftersom Respekt Livet skriver ”kan” kan jag köpa detta i vissa fall. OM kvinnan pressas till abort av en oförstående omgivning så är det klart att det ger men. Men om man inser att en abort kan vara en traumatisk upplevelse vad tror ni då inte det är att mot sin vilja att tvingas genomgå en hel graviditet och föda ett barn man inte vill ha är? Ärligt talat, kan ens Respekt Livet påstå att detta skulle vara ett mindre trauma? Ta tex den unga flicka i vad som brukar kallas Fallet X. På vilket sätt hade det varit mindre traumatiskt att i självmordsmässigt tillstånd tvingas genomgå en graviditet än att göra abort? Och om det nu är så hemskt med abort efter våldtäkt, varför kämpade då 14-åriga Paulina för att få göra det? Och fortsatte kämpa för upprättelse efter att hon förlorat? Och varför säger hon att hon vill läsa juridik för att ingen annan kvinna ska tvingas gå igenom det hon gick igenom? Och varför kallas Human Rights Watch’s rapport om abortrestriktioner  efter våldtäkt i Mexico för The Second Assault Obstructing Access to Legal Abortion after Rape in Mexico? Jag rekommenderar för övrigt att alla ni som  fortfarande tror att det på något vis är bättre att tvingas föda barn än frivilligt göra abort läser den rapporten.

Läs gärna När jag blev mamma, berättelsen om hur en svensk utbytesstudent efter en mycket brutal våldtäkt kämpade för att behålla sitt ofödda barn.

Jag har planer på att kommentera denna berättelse i ett separat inlägg, men lite kortfattat kan jag säga såhär: Berättelsen ÄR upprörande i mångt och mycket eftersom det är uppenbart att denna kvinnas önskningar inte togs på allvar inom vården. Abort, liksom barnafödande, ska alltid, alltid, alltid vara ett fritt val och inget måste oavsett situation!!! Samtidigt så ska man vara medveten om att denna kvinna visserligen hade attityder emot sig men hon hade lagen på sin sida, ingen kunde tvinga henne att göra abort. Hon hotades inte av fängelse för att hon ville föda, inte heller av läkare som ljög för henne eller vägrade assistera vid födseln. Från länder där abort är förbjudet finns det däremot historier om hur kvinnor och flickor fått kämpa minst lika hårt som kvinnan i berättelsen, ibland förgäves ibland inte, för att få göra abort efter våldtäkt. Skillnade mot kvinnan i historien ovan är att dessa kvinnor inte bara hade attityder emot sig utan också lagen…