Kvinnohatande hustrumisshandlare till abort”kritiker” mördad

Nu har det gått ett tag sedan den här bloggen uppdaterades och en del saker har hänt. Bara någon vecka efter att jag skrev Inlägget jag helst hade velat slippa skriva hade Aftonbladets Wendela-avdelning en vidrig artikel där en mamma fråga ”relationsexperten” Eva Rusz om råd hur hon skulle pressa sin tonårsdotter till abort. Vidrigt. Ett par veckor senare hade Wendela-avdelningen en artikel om en kvinna som blivit gravid genom våldtäkt och valde att föda barnet. Intressant artikel och jag hoppas nu på två saker (som förmodligen inte kommer att slå in): 1) Att abortmotståndare inte använder denna kvinnas val som vapen i kampen mot andra kvinnors rätt att välja och 2) att människor som är för fri abort inser att en del kvinnor väljer att föda sina barn i situationer som många andra inte skulle ha gjort det och att dessa kvinnor är värda all stöd och respekt de kan få.

Men detta inlägg ska inte handla om det utan istället om att de amerikanska abortmotståndarna att fått sin första martyr. Den elfte september (!) sköts James L. Pouillon ihjäl då han stod och demonsterade med bilder på blodiga foster utanför en skola. Svenska Ja till Livet, som inte ägnade många rader åt mordet på Dr George Tiller har redan ägnat åtminstone fyra blogginlägg åt rapportering om mordet på, som de uttrycker det, ”abortkritikern”. Bland annat beklagar de sig över att mordet inte fått lika mycket medial uppmärksamhet här i Sverige som mordet på Dr. George Tiller. Hur vad det där med sten och glahus nu igen? (Till Ja till Livets försvar måste man ju dock säga att de är en intresseorganisation, till skillnad från media som ju faktiskt ska vara hyfsat neutral).

Men vem var då denne man, James L. Pouillon, som av amerikanska abortmotståndare utsetts till martyr, och vars mord enligt svenska abortmotståndare inte får tillräckligt med uppmärksamhet? Ska man tro abortmotståndarna så var han en from man som lugnt och fridfullt stod och visade upp lite bilder på blodiga foster. I en artikel på sajten mlive.com ger dock hans äldste son en liten annan bild av fadern. Sonen hade (av fullt förståeliga skäl) inte haft någont kontakt med fader på flera år när han sköts. Artikeln hittas i sin helhet här men jag har också valt att översätta artikeln nedan så att alla ska ha en möjlighet att förstå oavsett hur bra man är på engelska. Jag tycker också att det är viktigt att sanningen om James L. Pouillon sprids inte minst för att visa vilka människor även svenska abortmotståndare hyllar. Troligtvis har också Ja till Livet rätt när de skriver att svensk media inte kommer att skriva mycket om mordet, vilket innebär att svenska abortmotståndare ganska fritt kan sprida bilden av James L. Pouillon som en stillsam hjälte som blodigt sköts ned av illasinnade aborträttsaktivister. Jag är den första att erkänna att jag inte är den bästa översättaren, att vissa meningar kan låta konstiga och att vissa ordval minst sagt inte är optimala. Jag uppmanar alla som kan engelska att gå till mlive.com och läsa artikeln på originalspråket (och gärna hojta till om ni hittar något som är felöversatt/dåligt översatt):

Det är kommer att vara omöjligt för vissa att förstå, men min far brydde sig egentligen inte om aborter. Han gjorde detta för att förfölja, trakassera, terrorissera, skrika åt, skrämma, och verbalt misshandla (abuse) kvinnor. Han hade ett sjukligt hat mot kvinnor: sin mor, min mor, alla. När min mor slutligen lämnade honom och han blev av med sin favorit-slagpåse släpptes våldet och misshandeln som tidigare fanns inom våra fyra väggar lös på människorna i Owosso. Min far använde Ja till Livet-rörelse och 1st Amendments foundations för att skydda honom och stötta honom. Han lurade dem alla. Han stod utanför skolan för att min brorsdotter (niece) gick där och kvinnliga familjemedlemmar var hans favoritmåltavlor. Igen, min far brydde sig inte om aborter. Han ville skada människor och göra dom upprörda. Han njöt av att få se människor lida. Hans mål vara tt bli skjuten på trottoaren. Hans mål var att få människor så arga, och känna sig så terroriserade, att få dem att känna att enda sättet att stoppa honom vara att döda honom.

(…)

(Här följer ett kort stycke där sonen upprepar vilket perfekt skydd hans abortmotstånd var för att trakassera människor)

Ja, jag är verkligen hans äldsta son. Owosso har blivit av med en galen man.

Mina fetningar. I en kommentar till artikeln erkänner sonen att också han är abortmotståndare och att han önskar att Ja till Livet-rörelsen finner en annan martyr. Han beskriver också hur familjen i många år försökt få pressen att skriva en historia om ”den riktige Jim”.

Detta är alltså den man som abortmotståndare hyllar. En man som misshandlade sin fru och vars barn inte ville ha kontakt med honom. En man vars kvinnohat beskrivs som patologiskt och som någon som gillade att få folk att lida.

Ja till Livet gör dessutom desperata försök att få det till att det är media som har beskrivit abortmotståndarrörelsen som den mest våldsamma och påstår att hatet och våldet från abortmotståndarsidan är en myt. Deras bevis är dels mordet beskrivet ovan dels ett fall då en annan demonstrant överfölls av två kvinnor. Dessa två fall, hemska nog, ska dock ställas i relation till fyra mördade abortläkare, två mördade arbetare på abortklinik en säkerhetsvakt och en klinikeskort för att inte tala om de otaliga mordhot, veckliga eller i vissa fall dagliga trakasserier och förföljelser som drabbar personal och patienter på abortkliniker. De flesta amerikanska abortkliniker har rigorösa säkerhetssystem installerade och förutom säkerhetsvakter så måste de ha frivilliga så kallade klinikeskorter som möter upp de kvinnor som kommer dit (i lånad bil så att inte abortmotståndarna ska kunna spåra dem genom registreringsnumret) och skyddar dom från demonstranter. Det finns numera en lag som förbjuder abortmotståndare att stå inom en viss radie från en klinik och många kliniker byggs på ett otillgängligt sätt (nära motorvägar etc.). Vad jag vet behövs inga säkerhetssystem, särskilda lagar eller klinikeskorter när det gäller så kallade Crisis Pregnancy Centers -”kliniker” som leds av abortmotståndare (mer om dess i kommande inlägg).

Mer om den mördade abortläkaren

Mordet på Dr George Tiller, en av tre (!) abortläkare i USA som utför sena aborter, fortsätter uppröra och chockera.

Något som är viktigt att komma ihåg är att detta inte bara sätter stopp för Dr Tiller utan även för andra som annars kunde ha tänkt sig att jobba som abortläkare. Dr Tillers klinik har brandbombats, den har belägrats av abortmotståndare, den har utsatts för demonstrationer. Dr Tiller utförde sitt arbete under mordhot. 1993 överlevde han ett annat mordförsök då han blev skjuten i båda armarna.

Hur många människor orkar i längden arbeta under sådana omständigheter? Svar: Inte många. I USA är finns det många läkare som inte har något emot att utföra aborter, men som inte gör det för att priset blir för högt. Det är inte värt en vardag av mordhot, att tvingas arbeta med skottsäker väst, att ens familj hotas. Mordet på Dr Tiller visar dessutom att abortmotståndarna är redo att göra verklighet av sina hot och faktiskt mörda. Jag kan peronligen inte döma någon som inte vill arbeta under konstant och påtagligt mordhot.

En annan aspekt på det hela är för övrigt abortkostnaden. (Ja, jag vet att det kan tyckas smaklöst att börja prata om pengar när det handlar om ett brutalt mord, men läs vidare) Dr Tillers klinik var tvungen att ha ett, på ren svenska, svindyrt säkerhetssystem installerat. Det måste de flesta abortkliniker i USA ha. Detta måste givetvis bekostas på något sätt -vilket driver upp priserna på att göra abort. Detta lederi sin tur  till minskade valmöjligheter för kvinnor med låg inkomst samt ett ytterligare argument för abortmotståndarna! ”Titta på de samvetslösa läkarna ABORTÖRERNA som tar så hutlöst betalt, de bryr sig inte om att hjälpa kvinnor de vill bara ha pengar”.

(För att avsluta vill jag dock påpeka att detta inlägg, liksom det förra, är väldigt USA-centrerat. Svenska abortmotståndare tar så gott som alltid avstånd från våld mot läkare och annan sjukvårdspersonal och jag tror knappast att vi riskerar att få en situation liknande den i USA än på länge).

Amerikansk abortläkare mördad

En amerikansk abortläkare, Dr George Tiller, mördades idag, söndag 31 maj, framför ögonen på sin familj, sina vänner och sin församling när han var på väg in i kyrkan för att fira gudstjänst. Dr Tiller var mycket välkänd då hans klinik är (numera kanske var) en av de få som utförde sena aborter.

Abortmotståndare har arbetat i många år för att få kliniken att slå igen, både med olagliga och lagliga medel. År1993 överlevde Dr Tiller en annan skottattack från en abortmotståndare, som fortfarande sitter i fängelse för mordförsöket och tidigare i maj i år vandaliserades i kliniken, bara för att nämna två exempel.

Att abortmotståndare går så långt som till mord för att eh…värna livet är relativt ovanligt. Däremot är trakasserier och demonstrationer vardagsmat för anställda (och patienter) på de kliniker som utför abort i USA. Det är ytterst få kliniker för sexuell hälsa som utför aborter vilket gör dem till ett enkelt mål för abortmotståndare. Det har tidigare spekulerats i att våldet kommer att trappas upp i och med president Obamas mer kvinnovänliga syn på abort, och tyvärr verkar dessa förutsägelser ha slagit in.

Vila i frid, Dr George Tiller och tack för allt du har gjort!

Mer att läsa finns här. Länk till Dr Tillers klinik.

Uppdatering: Misstänk mördare häktad.

Uppdatering 2: En ännu bättre artikel, med en del info om Dr Tiller.

Utländska kvinnors rätt till abort

Första januari i år var ettårsdagen för utländska kvinnors rätt att göra abort här i Sverige. Enligt Ekots nyhetsredaktion är det ytterst få kvinnor som utnyttjat den möjligheten. RFSU:s generalsekreterare Åsa Regner har skrivit en mycket bra krönika om detta. Läs den här.

Något Åsa Regner tar upp i krönikan som är mycket intressant är polska kvinnors situation. Abort är olagligt i Polen, men är man bara beredd att betala kan man få läkarhjälp ändå. Det finns dock ett problem:

De läkare i Polen som utför aborter är dock från den äldre genarationen som lärde sig utföra kirurgiska aborter i en tid när Polen hade fri abort (före början av 1990-talet, då lagen skärptes). När de slutar arbeta finns det inga abortkunniga läkare att fylla på med. Vad gör kvinnor i Polen då?

Detta är ett problem, inte bara i Polen, utan också i länder där abort är lagligt. Det har blivit mycket fokus på USA här på bloggen på sistone, men faktum är att bristen på abortläkare i USA redan är ett problem idag och kommer bli ännu större i framtiden, eftersom abort inte ingår i många läkarutbildningar.

USA:s abortlagstiftning och FOCA

På delvis förekommen anledning behövs några saker klargörsom USA:s abortlagstiftning, och Freedom of Choice Act. Detta inlägg skulle från början bara vara en liten uppdatering i inlägget kallat just Freedom of Choice Act, men blev så långt så det fick bli en separat post.

Det utslag i Högsta Domstolen som gav USA:s kvinnor fri abort, Roe vs. Wade, slog fast att delstater inte fick förbjuda aborter som utfördes innan fostret blivit livsdugligt (med livsdugligt, viable på engelska, som ju kanske är en konstig term, menas i domstolsutslaget kan klara sig utanför kvinnans kropp, även om det är med artificiella hjälpmedel). Domstolen slog fast att delstater fick införa restriktioner i aborträtten fram till vecka 12, fick införa vissa restriktioner efter vecka 12 till vecka 24 (då man beräknade att fostret kan klara sig utanför livmodern, denna gräns har sedan dess ändrats genom mer utvecklad teknik) samt att delstaten fick förbjuda eller tillåta abort i graviditetens senare skede som den ville, med undantag för aborter som utförs för att kvinnans liv eller hälsa är i fara. I många delstater är abort efter att fostret bedöms livsdugligt förbjudet precis som här i Sverige (såvida det inte föreligger hälsorisker för kvinnan) i andra är de dock tillåtna. I vissa delstater har alltså kvinnor enligt lagen rätt att göra abort senare än vad kvinnor här i Sverige har. Därmed inte sagt att så sena aborter utförs, i alla fall inte i någon större utsträckning. Ytterst få kvinnor går och väntar över halva graviditeten för att göra en sen abort*, och ytterst få läkare är villiga att uföra så sena aborter.

Freedom of Choice Act berör också de aborter som utförs innan fostret kan klara sig utanför livmodern, dvs. lagen tar bort alla restriktioner som runt aborter som utförs tidigare än vecka 24 (eller tidigare, om fostret bedöms kunna klara sig utanför livmodern tidigare). Om Freedom of Choice Act går igenom får delstater alltså fortfarande förbjuda extremt sena aborter, om de inte utförs för att graviditeten är farlig för kvinnan.

Uppdatering 090209: Glömde det viktigaste av allt, nämligen källorna!

Freedom of Choice Act i sin helhet här. För den som vill ha mer lätt information, Freedoms of Choice Acts wikipedia-artikel här.

Domstolsutslaget Roe vs. Wade finns att läsa här och wikipediaartikeln här.

Andra sidor  är Snopes.com’s artikel om Freedom of Choice Act, Factchecks sida  och NARAL:s hemsida (den sistnämnda är en organisation som kämpar för fri abort i USA, så givetvis är infon man hittar där vinklad, och från den tog jag ingen info utan att dubbelkolla).

*Anedoktala data utgör inga bevis men en bekant som driver ett hjälpforum för abortsökande kvinnor på internet säger att hon under sina sex år där stött på många kvinnor som söker sena aborter men ingen efter vecka 23. De kvinnor om väntat så länge med att göra abort (och som inte avbryter önskade graviditeter pga hälsoproblem) gör det i de flesta fall för att de var tvugna att spara ihop pengar till ingreppet eller för att de var tonåringar och var tvungen att hitta ett sätt att göra abort utan att föräldrarna får veta.

Freedom of Choice Act

I tidigare inlägg har jag nämnt att vi på bloggen önskar, för USA:s kvinnors (och mäns för den delen) skull att president Obama skriver under Freedom of Choice Act så snart det bara är möjligt. Så det kanske är på tiden med en förklaring av vad detta innebär!

År 1973 slog USA:s högsta domstol fast att ett abortförbud på delstatsnivå stred mot den amerikanska konstitutionen, bland annat för att ett dylikt förbud satte rätten till privatliv på undantag. De olika delstaternakunde alltså inte längre kunde förbjuda abort. Friden blev dock kortvarig för ett par år senare slog domstolen fast att det är helt i sin ordning för delstaterna att göra vissa inskränkingar i aborträtten så länge dessa inskränkningar inte lägger en ”undue burden” på abortsökande kvinnor. Inte heller behöver abort bekostas med offentliga medel eller ingå i alla försäkringar, vilket innebär att kvinnor får tillgång till abort så länge de kan betala för sig.

Hur som helst. Rätten till inskränkning var något som abortmotståndarna tog fasta på. En liknelse: Om du vill döda en människa behöver du ju inte halshugga denna. Att hugga av en arm där och ett ben där går ju lika bra, för även om inget av detta dödar i sig så kommer man ju att blöda till döds förr eller senare. Och om du inte kan förbjuda abort så kan du ju i alla fall göra det så svåråtkomligt så att det i praktiken är omöjligt att få tag på. Så abortmotståndarna skred snart till verket och kom med lagförslag som en 24 timmars väntetid mellan rådgivning och abort, underskrift från föräldrarna i de fall kvinnan är under 18 år, underskrift från mannen, att tvingas titta på sitt ultraljud, att tvingas lyssna på av abortmotståndare ihopskrivd information och 24 timmars väntetid efter det, stopp för sena aborter osv. Inget av detta kanske låter särskilt orimligt i sig självt. 24 timmars väntetid -är det något problem? Ja, om man betänker att många kvinnor måste ta ledigt från jobbet, vilket innebär förlorat arbetsinkomst för tiden man är borta. Om man tänker på att många kvinnor måste åka långt, ibland från en annan delstat, för att få abort . Tex har inte alla delstater har läkare som utför sena aborter -och den enda läkare som utför tidiga kanske bara jobbar en dag i veckan. 24 timmars väntetid innebär i detta fall att hon måste hitta någonstans att sova och att hon måste ta mer ledigt från jobbet, vilket innebär ytterliager ökade kostnader. Och då har jag inte ens nämnt faran i att i detta läge komma till klinkien i egen bil. De där 24 timmarna kan användas, och har använts, av abortmotståndare för att med hjälp av registreringsnummret spåra kvinnans namn, och sedan ringa hennes partner, chef etc. Och vad händer om man inte får underskrift från sina föräldrar eller mannen? Ja, endera ingen abort eller så får man försöka åka till en annan delstat  som inte har den regeln -men å andra sidan kanske har 24 timmars väntetid och så måste man stanna…ja ni fattar läget.  Som minderårig kan man försöka gå till domstol och begära att få en abort utförd, men som ni säkert förstår är detta inte det lättaste för en ung rädd tonåring att göra (plus att domaren kan vara abortmotståndare…). I praktiken innebär dessa inskränkningar att abort blir väldigt svårt att få tag på om man inte har det ganska gott ekonomiskt ställt från början. För plötsligt ät det inte bara ingreppet man måste betala själv, utan också resor och övernattning. Men lite information då? Är inte det bra? Jo, det kan det väl vara men det bör vara läkarna som själva avgör vilken information patienten är i behov av. I vissa delstater har läkare tvingats läsa upp ett färdigt dokument skrivet av abortmotståndare som inte alls varit anpassat till patienten. Vilket innebär att läkare tvingats säga saker som Om du fortsätter graviditeten kommer du troligen föda ett friskt barn till kvinnor som gör abort pga fosterskador eller Du har rätt att få underhåll och stöd från barnets far till kvinnor som blivit våldtagna.

Sedan få vi ju inte heller glömma inskränkningar som gjorts i och med diverse samvetsklausuler för vårdpersonal.

Freedom of Choice Act är en federal lag som innebär att samtliga inskränkningar i aborträtten som gjorts kommer att tas bort. Det vill säga: Stopp för väntetider, underskrifter och färdigskriva föreläsningar. Stopp för samvetsklausuler.

Abortättsaktivister i USA hoppas nu på att Freedom och Choice Act snart blir verklighet. Tyvärr räcker det inte för presidenten att skriva under, utan även kongressen måste godkänna den. Så risken är stor att den stoppas.

Obama lossar munkaveln på hjälparbetare!

På ABC News blog kunde man igår läsa att president Barack Obama skriver under ett dokument som  tar bort den så kallade Mexico City Policy eller Global Gag Rule -munkavelsregeln.

Mexico City Policy går ut på att inga internationella organisationer som utför aborter, hänvisar kvinnor till ställen där de kan få abort eller ens försöker påverka abortlagstiftningen i kvinnovänlig riktning (tex. genom att delta i abortdebatter) kan få bidrag från U.S. Agency for International Development. Denna regel infördes först av president Reagan 1984 men togs bort av Clinton 1993. En av de första åtgärder George W Bush vidtog då han tillträdde som president var att återinföra ”munkavelsregeln”.

De organisationer som arbetar i tex utvecklingsländer hade då att välja på att endera bildligt talat sätta munkavle på sig själva (därav öknamnet på regeln) och sluta hänvisa kvinnor till ställen där de kan få abort och försöka påverka lagstiftning eller att få leva på existensminimum. Vissa organisationer valde det förra och tänkta att de kan ju göra bra saker ändå, men för många organisationer som verkar i länder de verkligen ser förödelsen när en kvinna inte får abort så var detta inget alternativ. Dessa organisationer har alltså under Bush-eran fått verka under ekonomiskt enormt pressade förhållanden.

Men nu är det slut på det och vi här på bloggen gläds med kvinnorna som nu kommer att få (bättre) hjälp och gratulerar USA till att ha en president som inte använder tredje världens kvinnor för att vinna inrikespolitiska poäng!

Heja Obama! Men snälla Herr President: Hur blir det nu med Freedom of Choice act*?

Mer att läsa finns på Planned Parenthoods hemsida här. Där kan den som vill även spamma Obama skicka tackbrev till presidenten.

Uppdatering 090125: Även DN har en artikel, med uttalande från RFSUs generalsekreterare, här.

*Lovar att återkomma om detta viktiga ämne. Går i korthet ut på att ta bort alla de inskränkningar som gjorts i aborträtten under senare år.