Arkiv för kategorin ‘Ja till Livet’

Beethoven igen!

24 september, 2009

Ja till Livet har i ett inlägg på sin blogg gett sig in i Beethoven-argumentens förlovade land när de publicerar en video handlar om ”potentialen i ett liv” och som tydligen inte får visas på CNN. Innan jag länkar till videon kan ni ju alla få gissa på vem det rör sig om den här gången (det är INTE Beethoven och INTE Jesus). Okej allesammans nu kör vi:

The child’s future is a broken home

He will be abandoned by his father (här trodde jag att jag kunde)

His single mother will struggle to raise him (här var jag säker på att jag hade gissat rätt)

Despite the hardship he will endure

This child will become the 1st African American president (HAHA, jag gissade rätt. Gjorde ni?)

Fastän nu blir jag förvirrad här. För Obama är ju för fri abort. Hade inte han fötts så kanske vi hade haft en annan president -som kunde varit abortmotståndare. Hade inte det varit bra då? Om barnet hade växt upp och blivit Gudrun Schyman istället? Eller Birgitta Ohlsson? Eller för den delen, jag? Är det ett argument för eller emot fri abort? ARGH, förvirrande är det.

Videon finns här.

Känslor efter adoption

28 mars, 2009

Många abortmotståndare lägger ned mycket energi på att prata om hur skadligt abort är för kvinnor och att man kan få långvariga psykiska problem efteråt. Ja till Livet har en ganska utförlig sida om det på sin hemsida och de skriver ibland om det på sin blogg.

Däremot så lägger Ja till Livet, och även andra abortmotståndare givetvis, ofta fram adoptions som ett bra alternativ. Se till exempel förra inlägget på bloggen där Ja till Livets nya ordförange talade sig varm om ett adoptionscentrum, men inte med ett ord nämnde hur informationen till de kvinnor som övervägen adoption skulle se ut. Se till också föreningen Livlinans hemsida. Under rubriken Abort kan man läsa en utförlig beskrivning om de problem, både fysiska och psykiska en abort kan leda till (däremot nämns inget om hur vanliga tex. infektioner som leder till sterilitet eller skador på livmodershalsen är, ej heller hur vanliga de psykiska problemen är). Under rubriken Adoption konstateras snabbt att adoption innebär en stor sorg men också mod och osjälviskhet. Sedan följer en lång beskrivning om att adoptioner inte görs på samma sätt som förr, att man som mamma har inblick i processen, att man kan ändra sig efter att barnet har fötts och att adoption är ett ansvarsfullt och moget val. Ingenting nämns om några problem, varken fysiska men av fortsatt graviditet  eller om känslomässiga problem efter adoptionen, bara att adoption ger ”både dig och ditt barn en bra framtid”.

Men hur mår egentligen kvinnor efter att ha adopterat bort ett barn? På den feministiska bloggen Shakesville (http://shakespearessister.blogspot.com) skrev härom veckan en gästbloggare om sina erfarenheter från både abort och adoption:

I have given a baby up for adoption, and I have had an abortion, and while anecdotes are not evidence, I can assert that abortions may or may not cause depression – it certainly did not in me, apart from briefly mourning the path not taken – but adoption? That is an entirely different matter. I don’t doubt that there are women who were fine after adoption, and there is emphatically nothing wrong with that or with them; but I want to point out that if we’re going to have a seemingly neverending discussion about the sorrow and remorse caused by abortion, then it is about goddamn time that we hear from birth mothers too.

Believe me when I say that of the two choices, it was adoption that nearly destroyed me – and it never ends. The only comparison I have is the death of a loved one. The pain retreats, maybe fades, but it comes right back if I poke at it.

Det är jobbig läsning, men det är ett viktigt ämne. Visst är det viktigt att vi vågar tala om de negativa känslorna många (men långt ifrån alla!) får efter en abort men det är viktigt att komma ihåg att andra alternativ kan vara minst lika smärtsamma. Ibland kan abort, hur smärtsamt och jobbigt det än må vara, fortfarande vara det minst jobbiga.

Ny ordförande i Ja till Livet

26 mars, 2009

Ja till Livet har fått en ny ordförande, nämligen kristdemokraten Gunilla Gomér. Spännande att se en kvinna på posten som ordförande! Kanske försöker Ja till Livet leva upp till sitt valspråk För kvinnan, För barnet?

I en intervju på Ja till Livets blogg säger Gomér att hon vill se fler reella alternativ till abort, tex att man inte ska utgå ifrån att abort är bästa lösningen bara för att det rör sig om en ung kvinna och att ingen ska tvingas till abort av ekonomiska skäl. Dessutom så ska det ses som okej att föda sitt barn även om den sociala och ekonomiska situationen inte är den bästa. Detta är givetvis bra. Som vi har konstaterat tidigare, abort ska vara ett fritt val både ur ett lagligt och socialt perspektiv.

Vidare vill Gomér ge information om att man kan må dåligt psykiskt och fysiskt efter en abort samt ”adekvat information om vad ett ingrepp som abort innebär”. Hon vill också se en satsning på adoption som alternativ och bland annat starta ett adoptionscentrum. Ifall man ska få information om att man även ofta mår dåligt efter att ha lämnat bort ett barn framgår inte. Ej heller om man ska få ”adekvat information” om fysiska och psykiska risker med fortsatt graviditet överhuvudtaget.

Sedan följer ett stycke om att flickor (min kursivering) måste ges stöd att säga nej till sex och lära sig att det är okej att vänta . Vad pojkar ska lära sig, om de ska lära sig något alls, är däremot oklart.

Som en liten lustig avslutning vill jag bara nämna följande. På sin blogg (www.gunillagomer.com) skriver Ja till Livets nya ordförande såhär:

 I en tid en tid då starka röster skriker att inte kön skall spela någon roll firar vi fortfarande kvinnodagen. Motsägelsefullt!

För det kan väl aldrig vara så att vi firar kvinnodagen som en påminnelse om att även om kön inte skall spela roll desvärre gör det?!

En lustig grej

11 mars, 2009

När debatten om könsaborter fortfarande var aktuell sändes en debatt i Studio Ett, P1 den sjuttonde februari. I debatten kommenterade Vänsterpartiets Josefin Brink att hon tyckte det var fel med könsabort, men att det inte var något stort problem. Detta kommenteras av Ja till Livets ordförande Tomas Seidal så här på Ja till Livets blogg (jag tänker inte länka direkt men inlägget har rubriken Bräcklig argumentation med olika fokus och är skrivet 20/2-09):

Josefin Brinck, vänsterpartiet, var emot att flickor aborterades, men betonade samtidigt att det inte var nån stor sak, eftersom så få fall är kända. Brinck tillmäter således mängden, inte individen, en betydelse, vilket kanske är symptomatiskt för hennes kollektivistiska ideologi.

Min kursivering. Det lustiga i sammanhanget är att abortmotståndare annars ÄLSKAR just detta argument. Såväl Respekt Livet som MRO drar i svaret på frågan om hur respektive förening ställer sig till abort efter våldtäkt upp hur FÅ aborter det är som utförs med våldtäkt som skäl! (På bloggen har vi faktiskt i ett tidigare inlägg undrat över vad mängden har för betydelse för den det faktiskt drabbar…)

Så jag undrar, lider anti-abortrörelsen (specifikt Respekt Livet och MRO) också av samma kollektivistiska ideologi som Seidal menar att Josefin Brink gör?

Ja till Livets nya logga

6 december, 2008

Ja till Livet har skaffat ny logga. Den ser ut som ett mindre hjärta i ett större hjärta och under finns texten ”För kvinnan. För barnet”. En observation är att den amerikanska, här på bloggen ökända och hatade, organisationen Feminists for Life, har som motto Pro woman, Pro-life. Sammanträffande, samarbete eller stöld kan man fråga sig?

En anna intressant iaktagelse är att mottot nämner kvinnan före barnet. Detta känns minst sagt konstigt med tanke på att a) Ja till Livet på annat håll påstått att ”det ofödda barnet” är abortfrågans huvuperson b) åker runt i skolor och undervisar med fosterdockor som svävar fritt i luften, utan tillstymelse till livmoder c) faktiskt är en organisation vars mål är att foster ska ha större rätt till kvinnas kropp än kvinnan själv.

Dessutom så är organisationen grundad av och ledd av män. Om dessa män menar allvar med att vara för kvinnor så kanske det är dags att ta ett steg tillbaka, och överlåta sina styrelseplatser till kvinnor samt övertyga andra anti-abortorganisationer att göra detsamma. Det är väl trots allt kvinnor som bäst vet vad som är ”för kvinnor”? Och om Ja till Livet nu har så många kvinnliga medlemmar som det påstås borde det inte vara några problem med att skaka fram någon/några som både kan och vill ta över och styra! 

(Det kanske är på sin plats att säga att Ja till Livet (och för alla del, Feminists for Life) gör vissa vettiga saker för att hjälpa gravida kvinnor som vill föda genom att kämpa för bättre villkor med föräldraförsäkring etc. så de är inte de totala misogynister man stöter på inom tex katolska kyrkan)

Salemmarschen och mänskliga rättigheter

6 december, 2008

Idag, lördagen den sjätte december, kommer nynazister för nionde året i rad att demonstrera mot det ”svenskfientliga våldet” i Salem.Vad har detta med abort att göra kan jag nästan höra alla läsare fråga. Ingenting (fast här skulle jag vilja uppmana alla medmänniskor som har tid och lust, oavsett position i abortfrågan, att delta i de fredliga motdemonstrationerna för att visa er avsky mot nazisterna), men det ger mig ett utmärkt tillfälle att resonera lite kring det här med mänskliga rättigheter.

Från abortmotståndarhåll så hörs ibland argument om att om vi verkligen tyckte att abort var en mänsklig rättighet så skulle vi enbart tycka att det vore något bra. Framförallt Mats Selander är väldigt förtjust i argumentet att om vi verkligen gillade abort skulle vi inte bli upprörda över att få blodiga bilder i fejset och att HAN minsann alltid blir glad när han ser mänskliga rättigheter i praktiken (ordet hyckleri brukar dyka upp i Selanders argumentation här någonstans).  Jag är jätteglad över deklarationen om männskilga rättigheter, jag anser att den är nödvändig och jag är glad och stolt över vad den garanterar oss.  Dessutom är jag yttrandefrihets och demonstrationsfrihetsfundamentalist. Jag anser också att även nazister har mänskliga rättigheter, rätt till sina åsikter, rätt att bilda föreningar -och rätt att demonstrera. Det innebär INTE att jag blir glad när de gör det. Det innebär INTE att jag tycker att de ska få stå oemotsagda, tvärtom jag anser att man har en skyldighet att försöka stoppa nazisterna -men med demokratiska metoder. Tex genom att använda sina egen rätt till demonstrations -och yttrandefrihet och argumentera emot.

När jag idag ser nynazisterna demonstrera är min första tanke, trots min yttrandefrihetsfundamentalism, INTE ”åh vad bra att se mänskliga rättigheter i praktiken” utan ”vad kan jag (tillsammans med andra) göra för att stoppa nazismen”.

På samma sätt så kan man anse att abort är en mänsklig rättighet, men samtidigt något sorgligt och något man bör bekämpa, men med respekt för rättigheten som rättighet. Dvs. inte arbeta för ett förbud, utan för bättre preventivmedel, minskat våld mot kvinnor, ett arbetsliv som går att förena med familj etc.

Ja till Livet har i vissa annonser (se också tidigare inlägg) på Facebook tagit upp könsaborterna och undrat om detta är diskriminering eller mänsklig rättighet. Jag tycker marschen idag visar på att mänskliga rättigheter, hur underbar rättigheten i sig må vara, kan användas på ett diskriminerande eller tom skadligt sätt. Men jag vidhåller att man bör bekämpa diskrimineringen inte rättigheter.

Obama och abort, del 2

8 november, 2008

En liten uppföljare till mitt förra inlägg om intact D&X ( delfödselabort som abortmotståndarna hittat på att det heter).

Här finns ett vittnesmål från en konservativ, djup religiös, kvinna, som dessutom är abortmotståndare, som själv tvingades genomgå denna ”groteska” ”inhumana” ”skräckfilmsprocedur” då det upptäcktes att barnet hon bar på inte skulle överleva efter förlossningen. Jag kan lova att hennes berättelse inte lämnar någon oberörd!

Något som också är viktigt att komma ihåg är att denna procedur också har använts för att få ut redan döda foster/barn då en vanlig för tidigt framkallad förlossning har ansetts för jobbig. Denna metod är ju som jag skrev något skonsammare då fostrets huvud görs mindre och som jag också skrev, man får fram ett helt barn man kan hålla i. Detta visar alltså än en gång vilka osanningar Ja till Livet far med då de påstår att fostrets skalle krossas intui kvinnan av juridiska skäl för att slippa mordåtal. Endera ljuger Ja till Livet eller så är de extremt dåligt pålästa om en procedur som trots allt använts för att bevara kvinnors hälsa och liv. Jag vet ärligt talat inte vad jag tycker är värst.

Bill Clinton lade under sin tid som president sitt veto mot denna lag två gånger. Båda gångerna var han omgiven av kvinnor som själva genomgått en intact D&X (jag har inte lyckats hitta någon bild). George W Bush däremot skrev under lagen. Så här såg det ut då:

Ja till Livet kan fortsätta påstå att sjukvård för kvinnor är grotesk, inhuman och en skräckfilm i verklig tappning. Jag tycker att det är groteskt inhumant att ett gäng MÄN ska skriva under en lag som bestämmer vilken sjukvård KVINNOR ska ha rätt till. Jag skulle faktiskt gå så långt som att påstå att DETTA är en skräckfilm i verklig tappning.

Barack Obama och abort

6 november, 2008

Då har USA valt ny president, och ur abortsynpunkt så är det bara att gratulera! Alla är dock inte lika glada som jag utan idag har Ja till Livet lyckats knåpa ihop ett sällsynt smaklöst och dåligt inlägg på sin blogg om ”Obamas stöd till aborter i nionde månaden”.

Bloggaren börjar med att konstatera att ”McCain och Palin blivit tydligt utpekade som fruktansvärda frihetsberövare av kvinnans rättigheter genom att vara emot abort, medan Obama hyllats för att vara den som står för kvinnans bästa”. Eh, ja är det något fel med det påståendet? Nu verkar det som att McCain inte var den sämsta ur ”abortsynpunkt” men att Palin vill tvinga våldtagna kvinnor att föda barn, medan Obama anser att kvinnan själv ska besluta hur hennes kropp ska användas, är väl ingen hemlighet?

Sedan går bloggaren över till att kritisera Obama för hans motstånd mot förbudet av en abortmetod som kallas intact dilation and extraction/evacuation, D&X eller iD&E eller iD&X. Fast Ja till Livet skriver inte så. De kallar metoden delfödselabort (partial birth abortion) vilket är en term myntad av abortmotståndare för att vinna politiska poäng, alltså INTE en medicinsk term. D&X används i de fall då graviditeten måste avbrytas för att kvinnans liv eller hälsa är i fara eftersom den är säkrare än den abortmetod för sena aborter som fortfarande är laglig. Denna metod som kallas dilation and extraction/evacuation, D&E, går ut på att fostrets styckas inne i livmodern och de olika bitarna dras ut en och en. D&X går ut på att läkaren greppar fostret/barnets (jag vet inte exakt var gränsen för vad som är vad går) ben och drar ut det en bit. Eftersom graviditeten inte är fullgången och kvinnans kropp därmed inte fullt ”öppen” och mogen för att föda fram ett stort foster/barn krossar läkaren skallen, som är den delen som är störst och svårast att få ut, för att lättare få ut fostret. Detta innebär en mindre påfrestning för kvinnans kropp eftersom barnet/fostret då blir mindre. Inte heller behöver man riskera, som med D&E, att foster/barnbitar lämnas kvar inuti i kvinnan.

Fast detta skriver givetvis inte Ja till Livet. Istället påstår dom att fostrets/barnets skalle krossas av juridiska skäl, att det annars skulle räknas som mord (är det enbart för att man vill slippa mordåtal  så vore det väl lättare att använda sig av den andra abortmetoden som jag nämnt ovan?). Att denna metod främst används då kvinnans liv eller hälsa är hotad har Ja till Livet ”glömt” att skriva. Dessutom har författaren ”glömt” att skriva att D&X eller intact D&E har valts av många kvinnor då de tvingats avbryta en önskad graviditet av hälsoskäl eftersom de med denna metod får fram ett helt foster som de kan hålla i och begrava (den krossade skallen syns inte framifrån). Vid en D&E (som är den metod som används numera) styckas ju fostret inne i livmodern och de individuella kroppsdelarna dras sedan ut (hur denna metod kan anses MINDRE grotesk än D&X övergår för övrigt mitt förstånd). Då får man inte fram ett helt foster, och man riskerar att fosterdelar lämnas kvar inuti kvinnan. Detta har dock Ja till Livet också ”glömt” att skriva.

Vidare har Ja till Livet ”glömt” att skriva att också American College of Obstetricians and Gynecologists också motsatte sig förbudet.

Istället vräker författaren på med ord som ”grotesk” ”otäckt” ” och ”en skräckfilm i verklig tappning”. Tja, vad är då en graviditet? Att bära en främmande varelse i sin kropp i nio månader, för att sedan under plåga föda fram den -låter inte det rätt likt Alien tex? Alltså, kom igen. Många, jag skulle säga de flesta, operationer är rätt groteska och otäcka när man tänker på det. Att öppna skallar, öppna magar och bröstkorgar -detta ÄR groteskt och skräckfilmslikt och då har jag inte ens NÄMNT vad jag känner inför könsbytesoperationer (hua!)

Sedan påstår författaren att Obama vill neka abortöverlevare vård. Detta har jag skrivit om tidigare, och det är fortfarande ett falskt påstående. Obama motsatte sig visserligen en sådan lag i sin delstat, men det var enbart för att den var utformad på ett sätt som skulle utgöra ett hot mot aborträtten. En snarlik federal lag, som var formulerad på annorlunda sätt har han inte motsatt sig.

Som avslutning vill jag nämna att ingen av metoderna jag beskrivit ovan används i Sverige, vad jag vet (i alla fall inte D&X). Det tycker jag är en indikation på att denna procedur kanske inte är medicinskt nödvändig, utan att andra utvägar står att finna då kvinnans liv/hälsa är hotad. Men det är fortfarande läkare, de som faktiskt har kunskap, som ska besluta om det INTE domare eller presidenter.

Inlägget ändrat 081109 eftersom jag från börja skrev att intact dilation and extraction kallades D&E. Det korrekta är alltså D&X för den procedur som Ja till Livet kritiserar och som nu är förbjuden i USA. D&E har Ja till Livet INTE kommenterat och är fortfarande tillåten i USA.

Abort och homoäktenskap

27 september, 2008

Under related groups på Ja till Livets Facebook-sida hittar man (ofta) Bevara Äktenskapet. Tittar man under related groups på Fri Abort-gruppens sida hittar man (ofta) ”Äktenskap för alla som vill gifta sig oavsett sexuell läggning”. Detta är en trend som jag tycker mig se mer och mer. Personer som är emot abort är också emot homosexuellas rätt att gifta sig (och adoptera barn), ja praktislt taget allt som har med homosexualitet att göra. Människor som är för fri abort å andra sidan är också i de flesta fall för homosexuellas rättigheter. Det senare kanske inte är så jätteförvånande. Rätten till abort hänger ju ihop med rätten till sin sexualitet, och är man intresserad av att hålla abort lagligt är man förmodligen intresserad av andra frågor som rör rätten till sin sexualitet, den egna kroppen och att själv få forma sitt liv.

Det förra kanske inte är så jätteförvånande heller. Under de år jag har deltagit i diverse abortdebatter, på i verkliga livet och på internet, det senare på såväl svenska som amerikanske sajter, så tycker jag mer och mer se mönstret att motståndet mot abort i många fall inte handlar hälften så mycket om fostrets rätt till liv som rätten att kontrollera andra människor (läs: kvinnor). Men på något sätt förvånar det i alla fall. För det första tycker jag att det är underligt att personer som lägger så mycket tid på att prata om människovärde och människors rättigheter sedan förvägrar samtyckande vuxna människor rätten att gifta sig bara för att de råkar vara av samma kön.

Sedan förvånar det mig också av en annan anledning. Nämligen: Vilka relationer leder till oönskade graviditeter och därmed till abort? JO, relationer mellan man och kvinna. INTE homosexuella relationer (om nu inte en av parterna är transsexuell givetvis)! Homosexuella kan inte heller få biologiska barn med varandra utan kanske istället vill adoptera -och vi vet ju alla med vilken kraft anti-abortrörelsen vurmar för adoptioner!

Så, eftersom nu homsexuella äktenskap inte leder till abort men kanske kan innebära att ett barn (som annars hade aborterats) får en trygg adoptivfamilj -varför vara emot det?

Abort, könsdiskriminering och mänskliga rättigheter

26 september, 2008

För ett par dagar sedan såg jag en annons för Ja till Livet på Facebook (Ja till Livet jublar f ö antagligen över att äntligen ha en plats att annonsera efter att ha varit utfryst från så många svenska tidningar och TV-kanaler i alla år). Jag kommer nu inte ihåg den exakta ordalydelsen men det som stod var något i stil med ”Foster aborteras bara för att de är flickor. Könsdiskriminering eller mänsklig rättighet?”

Antagligen var det en retorisk fråga, men jag tänker svara i alla fall. Mitt svar lyder: varför inte både och? Att mänskliga rättigheter kan användas på sätt som är problematiska -eller tom diskriminerande- är inget vare sig nytt eller konstigt, och inte heller något unikt för aborträtten. Yttrandefrihet kan användas för att kränka muslimer, religionsfrihet ger människor rätt att ansluta sig till homofoba och kvinnofientliga religioner och föreningsfrihet kan användas av människor som vill bilda rasistiska partier.

Jag ska inte förneka att jag tycker att det är problematiskt att foster aborteras bara för att de är av ett visst kön eller för att det har något slags handikapp (nu menar jag handikapp som går att leva med. Jag pratar inte om extrema fall där det rör sig om mycket dödliga eller svåra sjukdomar).  Det säger något om hur samhället värderar flickor jämfört med pojkar eller hur handikappade värderas jämfört med ”friska” (tex vilket stöd samhället är redo att ge till barn med särskilda behov och deras föräldrar). Det säger också något om att de förutfattade meningar som finns om hur det är att uppfostra ett barn av ett visst kön eller med ett visst handikapp.  Men detta är inte ett argument mot aborträtten lika lite som kränkande bilder eller uttalande är ett argument för att inskränka yttrandefrihet eller satanistiska organisationer är ett argument för att inskränka religionsfriheten. Att gå på aborträtten vore bara att gå på symptomen, utan att behandla de problematiska attityder som ligger bakom.