Cirkusen går vidare

Fallet med  den nioåriga flickan fortsätter att engagera och uppröra. Idag gick Helena Darcy från den katolska organisationen Respekt Livet (vars kvinnofientliga argumentation vi tidigare sågat här på bloggen)  ut i Metro och försvarade uteslutningen av flickans mamma och av läkarna som räddade hennes liv (Darcy erkänner dock att aborten kan ha varit medicinskt nödvändig och biskopen kanske var lite snabb med att fördöma)  Höjdpunkter från intervjun:

– Om graviditeten inte är direkt livshotande har man ingen rätt att ta de ofödda barnens liv, eftersom de är helt utan skuld, säger hon

(Så det där med arvssynden var plötsligt bara båg? Eller? Jag undrar dock vad flickan bar skuld till -eftersom det tydligen är rätt att straffa henne) Helena Darcy fortsätter:

 Mamman och läkarna har uteslutit sig själva genom att medverka till aborten, eftersom att ta någons liv alltid leder till uteslutning. Däremot tillhörinte våldtäkt inte dessa allvarliga brott, vilket innebär att pappan inte automatiskt blir utesluten.

Våldtäkt är alltså inte så illa. Inte heller att förneka förintelsen. Däremot så uteslöt katolska kyrkan nyligen sju kvinnor som hade mage att prästvigas. Att våldta småbarn -inte skäl för uteslutning. Att följa Guds kallelse och prästvigas när du har en (usch, usch, usch jag kan knappt skriva det) vagina mellan benen illa, illa, illa och skäl för uteslutning. Frågan är om inte Katolska Kyrkan skulle döpas om ännu en gång, från Kyrkan för Män som Hatar Kvinnor till Kyrkan för Våldtäktsmän, Pedofiler och Förintelseförnekare.

En lustig grej i sammanhanget är att Ja till Livet, som nyligen kom ut som flickornas försvarare, är märkligt tysta i sammanhanget…

Skydda flickorna! (eller Män som hatar kvinnor)

När debatten om könsaborter härjade  som värst  (att en enda kvinnas förmodade könsabort fick ett sådant medialt genomslag tyder väl för övrigt på att synen på kvinnor som mindre än män alternativt som fundamentalt annorlunda än män in accepteras i någon större utsträckning i Sverige) för ett par veckor sedan drog Ja till Livet igång Facebook-gruppen Skydda Flickorna! Ett par veckor senare känns denna grupp, eller snarare dess namn, än mer högaktuell.

Ingen kan väl vid det här laget ha undgått hur företrädare för katolska kyrkan, från och med nu kallad ¨Kyrkan för Män som Hatar Kvinnor, fördömt aborten utförd för att rädda livet (!) på en nioårig (!) brasiliansk flicka som blivit gravid genom våldtäkt(!). Mer fakta finns här i SVD, Dagen och BBC. Det som hände var i korthet att flickan förra veckan fördes till sjukhus med svåra magsmärtor. Väl där upptäckte det att hon var gravid i fjärde månaden med tvillingar. Graviditeten var resultatet av en våldtäkt och dessutom livshotande. Abort är i Brasilien bara lagligt om graviditeten är ett resultat av våldtäkt eller om kvinnans (flickans) liv är i fara. I detta fall uppfylldes båda kraven. Den lilla flickan väger bara 36 kilo. Hennes lilla  livmoder skulle inte klara av att bära fram ett foster -än mindre två. Läkarna fattade alltså beslutet att rädda livet på ett barn och avbryta graviditeten.

Beslutet att rädda flickans liv mottogs dock inte väl av företrädarna för Kyrkan för Män som Hatar Kvinnor. Kyrkans lösning på problemet var att flickan skulle få ett kejsarsnitt. Hur ett kejsarsnitt som ju som bekant utförs i slutet av graviditeten skulle kunna rädda flickans liv när hennes liv var hotat UNDER graviditeten är det dock ingen, i alla fall ingen utanför Kyrkan för Män som Hatar Kvinnor, som riktigt har begripit. När läkarna i vilket fall beslutade sig för att rädda flickans liv svarade Kyrkan för Män som Hatar Kvinnor med att utesluta läkarna och flickans mamma. Flickan själv klarade sig för hon var ju ett barn. Dessutom rapporterar Dagen att kyrkan är redo att förlåta flickans mor för att hon fattade beslutet att rädda sin dotters liv mot att hon biktar sig. Det var ju snällt.

Fast inte lika snällt som att inte utesluta våldtäktsmannen!!! Ni läste rätt. Våldtäktsmannen är kvar i kyrkan. Att rädda livet på ett barn är nämligen fel. Att våldta ett barn är kanske inte så bra men inte på långa vägar lika illa som att rädda dess liv.

Kyrkan för män som hatar kvinnos officiella ståndpunkt är att abort ska vara tillåtet i de fall då moderns liv direkt är i fara. I verkligheten frångår dock kyrkan denna syn allt som oftast.

(Som en liten avslutning och delvis off topic riktat till er som liksom vi på bloggen anser att kvinnans är den som ska få fatta beslut som sin kropp: Detta fall är som gjort för att dras upp i diverse abortdebatter i framtiden. ”Abortmotståndare? Jaha, men tänk om det är en nioårig flicka som blivit gravid genom våldtäkt och vars liv är hotat då?” Detta är ett väldigt, väldigt ovanligt och väldigt extremt fall. Lagstifning ska ytterst sällan fattas utifrån extrema fall. Genom att argumentera för fri abort utifrån undantagssituationer underminderar vi i aborträtten i praktiken. Man ska inte behöva befinna sig i en extrem situation för att få besluta över sin kropp.)

Jämställdhet och abort som verktyg för könsdiskriminering

Under det senaste dygnet har det kommit rapporter i media om en kvinna som påstås ha gjort abort eftersom fostret var en flicka.

Innan jag skriver något mera vill jag bara påpeka att jag inget vet om kvinnan i det aktuella fallet, hennes situation med familj och släktingar,  hennes kvinnosyn (människosyn) eller egentligen ens om det var på grund av könet hon gjorde abort*, om hon gjorde aborten av helt fri vilja eller om hon upplevde press (kanske att ge familjen en son) och jag anser att vi medmänniskor gör klokt i att låta bli att döma någon ohörd utifrån tidningsartiklar. Trots allt känner ju kvinnan sin situation mycket bättre än vad någon annan gör. Trollhare har skrivit om detta mycket bättre än vad jag själv kan göra.  Så när jag uttalar mig nedan är det inte om någon specifik situation.

Vi på bloggen redan kommenterat hur abort, liksom andra mänskliga rättigheter, kan komma att användas för att diskriminera i inlägget Abort, könsdiskriminering och mänskliga rättigheter.  Även om en kvinna gör abort enbart för att hon värderar söner högre än döttrar, eller för att hon bär på förutfattade meningar om hur det är att ha en son/dotter, så är det inte rätten till abort som är problemet -utan kvinnans attityd**. En attityd som i sin tur knappast uppstått i ett vakum, utan i ett samhälle där män och kvinnor värderas olika, och där det finns en massa idéer om hur en man respektive kvinna är.

Så, när foster aborteras på grund av fel kön -gå på orsaken inte symptomet!  I länder där man nästan måste ha en son som försörjer en för att klara ålderdomen -försök bygga ett fungerande välfärdssamhäller och/eller ge flickor och kvinnor tillgång till utbildning och jobb. I ALLA länder och kulturer -motarbeta idéer om att ena könet är mer värt än det andra och motarbeta könsstereotypa föreställningar om vad det innebär att uppfostra en pojke/flicka! RFSU:s generalsekreterare Åsa Regner skriver för övrigt bättre om detta än vad jag gör.

*Media har bara skrivit att kvinnan tagit reda på könet och gjort abort dagarna efter. Tidsamband behöver ju som bekant inte betyda orsakssamband.

**Uppdatering och förtydligande: I mina, feministiska ögon är förutfattade meningar om hur män respektive kvinnor är något problematiskt. Alla tycker inte som jag -ens bland människor som försvarar aborträtten. För en person som inte har något emot att personer delas in i olika fack med olika förväntningar/krav på sig utifrån dess kön tycker  jag inte att könsaborter borde vara något problematiskt.

Det går (långsamt) framåt!

Onsdagen den fjortonde januari utfärdade Europaparlamentet en ny resolution om situationen för de grundläggande rättigheterna i EU. Resolutionen, som inleds med orden Europaparlamentet anser att ett effektivt skydd av och främjande av de grundläggande rättigheterna utgör grunden för demokratin i Europa och en avgörande förutsättning för att det europeiska området med frihet, säkerhet och rättvisa ska befästas, behandlar bland annat rätt att slippa bli diskriminerad på grund av sexuell läggning, kön och etnicitet.

Resolutionen tar dessutom upp, framför allt kvinnors rätt, till reproduktiv och sexuell hälsa. Under rubriken Lika möjligheter återfinns dessa två formuleringar:

60.  Europaparlamentet understryker behovet att öka allmänhetens medvetenhet om rätten till reproduktiv och sexuell hälsa och uppmanar medlemsstaterna att garantera att kvinnor helt och fullt kan åtnjuta dessa rättigheter, införa lämpliga sexualutbildnings-, sexualupplysnings- och förtroliga rådgivningstjänster samt att förbättra tillgången till preventivmedel i syfte att förebygga oönskade graviditeter och olagliga och riskfyllda aborter samt bekämpa kvinnlig könsstympning.

61.  Europaparlamentet betonar att kvinnor från etniska minoritetsgrupper, oberoende av deras rättsliga status, bör tillförsäkras tillgång till offentliga medel, så att det blir möjligt för dem att ha tillgång till säkra, likvärdiga och kulturellt medvetna tjänster och rättigheter på sjuk- och hälsovårdsområdet, särskilt när det gäller sexuell och reproduktiv hälsa och därmed sammanhängande rättigheter. Parlament anser att det bör antas en europeisk rättslig ram för att fysiskt skydda unga flickor från könsstympning.

Visserligen sägs det inte rent ut att kvinnor ska ha rätt till abort, även om denna rätt ofta räknas in i rätten till sexuell och reproduktiv hälsa.  I ett Europa där konservativa krafter gör sitt bästa för att skjuta fram sina positioner och där Katolska Kyrkan mobiliserar för fullt känns detta dokument i alla fall som en ljuspunkt och förhoppningsvis kan det vara   ett steg på vägen mot alla kvinnors rätt till lagliga och säkra aborter.

Dokumentet finns att läsa i sin helhet här.

Salemmarschen och mänskliga rättigheter

Idag, lördagen den sjätte december, kommer nynazister för nionde året i rad att demonstrera mot det ”svenskfientliga våldet” i Salem.Vad har detta med abort att göra kan jag nästan höra alla läsare fråga. Ingenting (fast här skulle jag vilja uppmana alla medmänniskor som har tid och lust, oavsett position i abortfrågan, att delta i de fredliga motdemonstrationerna för att visa er avsky mot nazisterna), men det ger mig ett utmärkt tillfälle att resonera lite kring det här med mänskliga rättigheter.

Från abortmotståndarhåll så hörs ibland argument om att om vi verkligen tyckte att abort var en mänsklig rättighet så skulle vi enbart tycka att det vore något bra. Framförallt Mats Selander är väldigt förtjust i argumentet att om vi verkligen gillade abort skulle vi inte bli upprörda över att få blodiga bilder i fejset och att HAN minsann alltid blir glad när han ser mänskliga rättigheter i praktiken (ordet hyckleri brukar dyka upp i Selanders argumentation här någonstans).  Jag är jätteglad över deklarationen om männskilga rättigheter, jag anser att den är nödvändig och jag är glad och stolt över vad den garanterar oss.  Dessutom är jag yttrandefrihets och demonstrationsfrihetsfundamentalist. Jag anser också att även nazister har mänskliga rättigheter, rätt till sina åsikter, rätt att bilda föreningar -och rätt att demonstrera. Det innebär INTE att jag blir glad när de gör det. Det innebär INTE att jag tycker att de ska få stå oemotsagda, tvärtom jag anser att man har en skyldighet att försöka stoppa nazisterna -men med demokratiska metoder. Tex genom att använda sina egen rätt till demonstrations -och yttrandefrihet och argumentera emot.

När jag idag ser nynazisterna demonstrera är min första tanke, trots min yttrandefrihetsfundamentalism, INTE ”åh vad bra att se mänskliga rättigheter i praktiken” utan ”vad kan jag (tillsammans med andra) göra för att stoppa nazismen”.

På samma sätt så kan man anse att abort är en mänsklig rättighet, men samtidigt något sorgligt och något man bör bekämpa, men med respekt för rättigheten som rättighet. Dvs. inte arbeta för ett förbud, utan för bättre preventivmedel, minskat våld mot kvinnor, ett arbetsliv som går att förena med familj etc.

Ja till Livet har i vissa annonser (se också tidigare inlägg) på Facebook tagit upp könsaborterna och undrat om detta är diskriminering eller mänsklig rättighet. Jag tycker marschen idag visar på att mänskliga rättigheter, hur underbar rättigheten i sig må vara, kan användas på ett diskriminerande eller tom skadligt sätt. Men jag vidhåller att man bör bekämpa diskrimineringen inte rättigheter.

Abort, könsdiskriminering och mänskliga rättigheter

För ett par dagar sedan såg jag en annons för Ja till Livet på Facebook (Ja till Livet jublar f ö antagligen över att äntligen ha en plats att annonsera efter att ha varit utfryst från så många svenska tidningar och TV-kanaler i alla år). Jag kommer nu inte ihåg den exakta ordalydelsen men det som stod var något i stil med ”Foster aborteras bara för att de är flickor. Könsdiskriminering eller mänsklig rättighet?”

Antagligen var det en retorisk fråga, men jag tänker svara i alla fall. Mitt svar lyder: varför inte både och? Att mänskliga rättigheter kan användas på sätt som är problematiska -eller tom diskriminerande- är inget vare sig nytt eller konstigt, och inte heller något unikt för aborträtten. Yttrandefrihet kan användas för att kränka muslimer, religionsfrihet ger människor rätt att ansluta sig till homofoba och kvinnofientliga religioner och föreningsfrihet kan användas av människor som vill bilda rasistiska partier.

Jag ska inte förneka att jag tycker att det är problematiskt att foster aborteras bara för att de är av ett visst kön eller för att det har något slags handikapp (nu menar jag handikapp som går att leva med. Jag pratar inte om extrema fall där det rör sig om mycket dödliga eller svåra sjukdomar).  Det säger något om hur samhället värderar flickor jämfört med pojkar eller hur handikappade värderas jämfört med ”friska” (tex vilket stöd samhället är redo att ge till barn med särskilda behov och deras föräldrar). Det säger också något om att de förutfattade meningar som finns om hur det är att uppfostra ett barn av ett visst kön eller med ett visst handikapp.  Men detta är inte ett argument mot aborträtten lika lite som kränkande bilder eller uttalande är ett argument för att inskränka yttrandefrihet eller satanistiska organisationer är ett argument för att inskränka religionsfriheten. Att gå på aborträtten vore bara att gå på symptomen, utan att behandla de problematiska attityder som ligger bakom.