En lustig grej

När debatten om könsaborter fortfarande var aktuell sändes en debatt i Studio Ett, P1 den sjuttonde februari. I debatten kommenterade Vänsterpartiets Josefin Brink att hon tyckte det var fel med könsabort, men att det inte var något stort problem. Detta kommenteras av Ja till Livets ordförande Tomas Seidal så här på Ja till Livets blogg (jag tänker inte länka direkt men inlägget har rubriken Bräcklig argumentation med olika fokus och är skrivet 20/2-09):

Josefin Brinck, vänsterpartiet, var emot att flickor aborterades, men betonade samtidigt att det inte var nån stor sak, eftersom så få fall är kända. Brinck tillmäter således mängden, inte individen, en betydelse, vilket kanske är symptomatiskt för hennes kollektivistiska ideologi.

Min kursivering. Det lustiga i sammanhanget är att abortmotståndare annars ÄLSKAR just detta argument. Såväl Respekt Livet som MRO drar i svaret på frågan om hur respektive förening ställer sig till abort efter våldtäkt upp hur FÅ aborter det är som utförs med våldtäkt som skäl! (På bloggen har vi faktiskt i ett tidigare inlägg undrat över vad mängden har för betydelse för den det faktiskt drabbar…)

Så jag undrar, lider anti-abortrörelsen (specifikt Respekt Livet och MRO) också av samma kollektivistiska ideologi som Seidal menar att Josefin Brink gör?

MRO:s logik

Om man nu tycker att abort är hemskt. Om man nu tycker att abort är mord. Om man nu anser att abort är ett mördande utan like i världshistorien. Om man nu anser att foster är små, brutalt mördade barn. Hur i HELVETE resonerar man när man ställer sig och visar upp blodiga fosterbilder för småbarn:

http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=157352

Salemmarschen och mänskliga rättigheter

Idag, lördagen den sjätte december, kommer nynazister för nionde året i rad att demonstrera mot det ”svenskfientliga våldet” i Salem.Vad har detta med abort att göra kan jag nästan höra alla läsare fråga. Ingenting (fast här skulle jag vilja uppmana alla medmänniskor som har tid och lust, oavsett position i abortfrågan, att delta i de fredliga motdemonstrationerna för att visa er avsky mot nazisterna), men det ger mig ett utmärkt tillfälle att resonera lite kring det här med mänskliga rättigheter.

Från abortmotståndarhåll så hörs ibland argument om att om vi verkligen tyckte att abort var en mänsklig rättighet så skulle vi enbart tycka att det vore något bra. Framförallt Mats Selander är väldigt förtjust i argumentet att om vi verkligen gillade abort skulle vi inte bli upprörda över att få blodiga bilder i fejset och att HAN minsann alltid blir glad när han ser mänskliga rättigheter i praktiken (ordet hyckleri brukar dyka upp i Selanders argumentation här någonstans).  Jag är jätteglad över deklarationen om männskilga rättigheter, jag anser att den är nödvändig och jag är glad och stolt över vad den garanterar oss.  Dessutom är jag yttrandefrihets och demonstrationsfrihetsfundamentalist. Jag anser också att även nazister har mänskliga rättigheter, rätt till sina åsikter, rätt att bilda föreningar -och rätt att demonstrera. Det innebär INTE att jag blir glad när de gör det. Det innebär INTE att jag tycker att de ska få stå oemotsagda, tvärtom jag anser att man har en skyldighet att försöka stoppa nazisterna -men med demokratiska metoder. Tex genom att använda sina egen rätt till demonstrations -och yttrandefrihet och argumentera emot.

När jag idag ser nynazisterna demonstrera är min första tanke, trots min yttrandefrihetsfundamentalism, INTE ”åh vad bra att se mänskliga rättigheter i praktiken” utan ”vad kan jag (tillsammans med andra) göra för att stoppa nazismen”.

På samma sätt så kan man anse att abort är en mänsklig rättighet, men samtidigt något sorgligt och något man bör bekämpa, men med respekt för rättigheten som rättighet. Dvs. inte arbeta för ett förbud, utan för bättre preventivmedel, minskat våld mot kvinnor, ett arbetsliv som går att förena med familj etc.

Ja till Livet har i vissa annonser (se också tidigare inlägg) på Facebook tagit upp könsaborterna och undrat om detta är diskriminering eller mänsklig rättighet. Jag tycker marschen idag visar på att mänskliga rättigheter, hur underbar rättigheten i sig må vara, kan användas på ett diskriminerande eller tom skadligt sätt. Men jag vidhåller att man bör bekämpa diskrimineringen inte rättigheter.

Granskning: Vi lever nu

Sedan ett par månadet tillbaka finns en ny anti-abortblogg och Facebook-grupp på nätet kallad Vi lever nu. Bloggen (som dock är hyfsat inaktiv sedan en månad tillbaka…) finns här och Facebookgruppen finns här. Vem som står bakom gruppen/bloggen är i dagsläget inte riktigt klart, även om vi här på bloggen har en person som är mer misstänkt än andra… Gruppen säger sig i alla fall vara en En röst för livet och människovärdet från vänster från vänster, och förutom abort ta avstånd från djurförtryck, kvinnoförtryck (hahaha), diskriminering av pga sexuell läggning, nyliberalism etc. Personligen tror jag inte att en anti-abortgrupp med en sådan grund har några förutsättningar för att växa eller hållas vid liv under någon längre tid, inte utan att dra till sig mer eh…konservativa (översatt homofoba, kvinnohatande) krafter, dvs. personer som tar fasta på abortmotståndet men inte ställer upp på övriga punkter (jfr. ”Feminists” for Life och Sarah Palin).

Det man hittills har kunnat konstatera om gruppen är följande: De har bra smak när det gäller länkar eftersom de länkar till den här bloggen. Smickrande också att de placerar denna minimala blogg brevid en förening som RFSU!

De är usla på PR (fast nu får de ju gratisreklam av oss!). Gruppen postade nämligen om sin existens INTE på Ja till Livets Facebook-vägg utan på vår! Eh, vill man locka till sig abortmotståndare så kanske inte en grupp med namnet ”Fri abort -en mänsklig rättighet” är förstahandsvalet?

De har nära anknytning till MRO, säkert över hälften av inläggen på bloggen är copy-paste från MRO:s argumentsamling. Och jag menar bokstavligen copy-paste, MRO:s hemsida länkas och inläggen undertecknade av Mats Selander. Inte särskilt orginella med andra ord.

Lite lustigt är det att en grupp som säger sig vilja motverka diskriminering av HBTQ-personer sedan väljer Mats Selander som uppenbar samarbetspartner. (Vi har även tidigare uppmärksammat hans syn på homosexualitet här på bloggen). Ännu lustigare blir det när man kollar vilka som är medlemmar i Facebook-gruppen och ser att, jajjemän, Mats Selander är medlem! Så mycket för ”vi (är) motståndare till det patriarkala systemet och könsförtrycket. Det ska vara helt likgiltigt vilket kön, genus eller sexuell läggning du har. All diskriminering på sådan grund är förkastlig och skall fördömas förbehållslöst.”

Föresten, appropå Mats Selanders medlemskap i gruppen -vad var det jag skrev i början av inlägget igen?

Lite gott och blandat…(lite ont också)

Feministiskt initiativ vill att abort ska bli en mänsklig rättighet inom EU enligt artikel i Metro. Utmärkt! initiativ feminister tycker vi på bloggen -även om jag personligen tycker att det känns lite halvtrist att det tycks krävas ett parti som så uppenbart har feminism som huvudfråga för att abort som rättighet ska tas upp (fast å andra sidan kan man ju tycka det om allt annat F! driver också…) Kul också att 75% av de som röstade i Metros undersökning höll med om att abort bör vara en mänsklig rättighet (även om jag inser att undersökningen var ovetenskapligt genomförd och att det med stor sannolikhet var ett tiotal engagerade personer som satt och tryckte för att få upp statistiken. Fast å andra sidan, om nu det var fallet, - kul att det finns så engagerade personer).

Karin Långström-Vinge är präst i Svenska Kyrkan och gör det som jag inte skulle göra ens om jag fick betalt för det samt gratis psykhjälp och semesterresa tre månader till Thailand som plåster på såren för besväret -nämligen ta en debatt med Mats Selander, MROs grundare. Heja Karin (även om jag kanske inte håller med om allt hon säger). Och nu innan någon kommer och anklagar mig för att vara feg, för att inte våga ta debatt osv. att jag inte skulle vilja debattera med Mats Selander har inte med styrkan i argumenten att göra utan snarare att jag inte orkar riskera min psykiska hälsa genom att debattera med någon som tror att enda anledningen till att man inte vill se blodiga bilder är att vissa operationer är moraliskt förkastliga, som inte för ett ögonblick stannar upp och funderar över hur mycket lättare det är för honom som man att vara emot abort för han behöver ju aldrig riskera att mot sin vilja få sin kropp utnyttjad av ett foster i nio månader, som inte kan se skillnad på vetenskap och religion och som grädde på moset inte kan se skillnad på sexuella handlingar mellan samtyckande vuxna människor och övergrepp mot barn (samt passar på att visa upp att han praktiskt taget ingenting kan om evolutionsteorin i så gott som vartenda inlägg på sin blogg).

På tal om samvetsklausuler hittade jag för övrigt detta lilla inlägg hos Blyger. Saxat:

En höjdrädd människa avstår från att bli sotare.
En blodrädd människa blir inte kirurg.
En som inte gillar barn arbetar inte på förskola.
En ateist jobbar inte som diakon.
En vegetarian jobbar inte på slakteri.

Svårare än så behöver det inte vara!

Det här med bilder på aborterade foster

För en månad sedan var det en diskussion om fosterbilder i Ja till livets gästbok på facebook. Mats Selander, ordförande för organisationen Människorätt för ofödda, skrev följande:

Är man vuxen nog att välja abort så är man vuxen nog att se autentiska abortbilder. Att hävda något annat är hyckleri. Dessutom bör alla fakta upp på bordet innan man fattar ett så viktigt beslut. I dagens ”upplysta” Sverige går 100 000tals människor omkring med föreställningen att det ofödda barnet är en del av kvinnans kropp eller en ”cellklump”. Det är ren och skär propaganda som fått folk att tro detta. Autentiska abortbilder behövs bland annat för att krossa sådana lögner.
Det som förundrar mig är också all den ilska abortliberaler får när de ser abortbilder. Varför bli arg när man ser något man tycker är acceptabelt/okey/bra/en mänsklig rättighet? Själv blir jag alltid glad när jag ser en mänsklig rättighet utföras i praktiken – varför blir inte abortliberaler glada när de ser abort utföras i praktiken? Hyckleriet verkar inte ha några gränser när det gäller detta. Jag förundras gång på gång …

Jag svarade

Det är inte direkt så att MRO och andra sådana organisationer alltid har autentiska bilder, utan det är inte helt sällsynt att det är flera veckor senare i graviditeten, intrauterin fosterdöd etc som visas på de ”autentiska” bilderna.

Sedan så visar jag inte massor med operationsbilder för en patient som ska operera bort blindtarmen. Personligen mår jag illa och blir yr av sådana bilder. Det beror inte på att det är fel att operera bort bildtarmar, utan på att vissa människor reagerar dåligt på den typen av bilder _oavsett_ deras moraliska eller etiska innehåll. Därför bör människor som ska gå igenom ett medicinskt ingrepp själva få välja vad de vill se för bilder, oavsett ingrepp. ”Är man vuxen nog att operera bort blindtarmen är man vuxen nog att se en uppsprättat mage” håller lika dåligt som ”är man vuxen nog att välja abort så är man vuxen nog att se autentiska abortbilder”.

Jag fick aldrig något svar på mitt påstående om att bilderna är fejkade.

Män överallt.

Ordförande för ”Ja till livet” heter Tomas Seidal och är man, liksom hans företrädare Mikael Oscarsson. Deras generalsekreterare heter Johan Lundell. Ordförande för Människorätt för ofödda heter Mats Selander. (Han är dessutom lärare på Andreasgymnasiet, förespråkar intelligent design och är starkt emot homsexuella.) Claphaminstitutet, som är mycket inne på sexualpolitik och antagligen kommer ge sig in i abortfrågan mycket mer i framtiden, drivs av ordförande Stefan Swärd, viceordförande Rolf Åbjörnsson och direktor Tuve Skånberg. Första kvinnan hittar jag som informationssekreterare för Ja till livet, Berith Strömberg.

Det är rätt talande. Något som framförallt berör kvinnor drivs framförallt av män.

Det blodiga fostrets strategi

Under juli månad har organisationen Människorätt för ofödda, MRO, genomfört en så kallad människorättsturné i Skåne. Människorättsturné kanske låter lite småtrevligt, men det betyder på ren svenska att de har stått på gator och torg med stora bilder på aborterade, blodiga människofoster.

Från abortmotståndarhåll framförs ofta en rad konstiga argument till varför det är så viktigt att visa upp aborterade foster så jag tänkte här bemöta några av dom.

Om ni nu tycker abort är så bra varför vill ni inte se dessa bilder?

För det första: Det många saker som är moraliskt bra eller i varje fall moraliskt neutrala men som jag, och många med mig, likväl inte vill se på bild, i alla fall inte utan förvarning. Exempelvis mensblod, vågade sexscener eller närgånga bilder på bajskorvar. Inte heller vill många köttätande människor se bilder från slakterier.

Många (däribland jag) har svårt att se bilder på kejsarsnitt eller närgånga bilder på vaginala födslar. Betyder det att det är moraliskt fel att föda barn?

För det andra: Att bli upprörd eller illamående när man exponeras för blodiga bilder, såsom bilder på operationer eller blodiga operationsrester är fullt naturligt och något som många människor upplever. Många mår illa då de ser bilder på tex uppskurna magar eller öppna skallar (jag är tom. så känslig att jag inte klarar av att se operationscenerna i TV-serien Nip/tuck där det rör sig om fejkade operationer). Det beror inte på att tex blindtarmsoperationer eller hjärnoperationer är moraliskt fel -tvärtom -men det hindar inte att man mår illa av att se dom

Då det gäller aktioner när man står med jättelika bilder på gator och torg finns ju också alltid en chockeffekt med i bilden. Vem förväntar sig att utsättats för blodiga operationsbilder (av vilket slag det vara månde) när man är ute på en söndagspromenad på torget?

Om ni nu tycker att abort är en rättighet, varför blir ni så upprörda av dessa bilder? Själv blir jag alltid glad när jag ser mänskliga rättigheter praktiseras. Detta är hyckleri på högsta nivå.

Anledningen till att jag och många andra upprörs när MRO visar upp fosterbilder är inte att bilderna visar upp en sanning vi inte klarar av eller vill undanhålla utan att MRO försöker få kvinnor att göra som de vill inte genom att argumentera eller erbjuda hjälp utan genom att äckla och skrämma. De försöker ta ifrån mig -och andra kvinnor-något jag anser vara en mänsklig rättighet genom att äcklas och skrämmas! Detta gör mig upprörd och förbannad -inte fosterbilderna i sig!

Annars är det samma sak här egentligen. Jag anser att sjukvård är en mänsklig rättighet, jag blir glad när canceroperationer utförs men jag vill ändå skulle inte utsättas (i alla fall inte utan förvarning, eller i jätteformat på torget) för bilder på tex skallar som öppnats för att avlägsna cancertumörer. Jag anser också att ett barns födsel är något att fira men trots det har jag vid flera tillfällen fått byta kanal då TV visade ingående bilder på magar som öppnats för kejsarsnitt. Inte heller klarade jag av att se en film om en vaginal födsel (finns på YouTube). Ska man av detta dra slutsatsen att föda barn är moraliskt fel?

På samma sätt kan jag vara glad över att vi har fri abort, eller vara glad då kvinnor som verkligen inte vill föda barn får aborter utförda, utan att vilja se blodiga fosterbilder.

Frågan är om ens de som säger sig bara vara glada över att se mänskliga rättigheter i praktiken själva alla gånger vill frossa i operationsbilder eller skulle tycka det vore enbart trevligt om jag ställde mig och demonstrerade med bilder på avlägsnade cancertumörer, framför allt om jag hade syftet att med bilderna att äckla folk till att tycka att canceroperationer är något dåligt. Eller hur kul abortmotståndarna skulle tycka det vore om aborträttsaktivister började visa upp bilder på magar öppnade för kejsarsnitt, blodiga vaginor som klipps upp med sax för att få ut barnet, visade filmer där kvinnor vred sig i förlossningsplågor med det uttalade syftet att skrämma kvinnor till att göra abort!

Klarar man av att göra abort klarar man av att se bilder på aborterade foster

Så om man inte klarar av att se bilder på öppna magar ska man inte få behandling mot brusten blindtarm? Vill man inte se en öppen skalle eller ingående studera en cancertumör kan man glömma att få den där hjärntumören avlägsnad? Om man inte klarar av att se bilder på barnafödslar så klarar man inte av att bli förälder (bör man i detta fall utsättas för en tvångsabort?)? En kvinna som Linda Skugge, som hade extrem förlossningsskräck, får hon inte bli förälder (och ska hon utsättas för tvångsabort då)? Människor som har extrem tandläkarskräck och inte klara av att vara vakna under en vanlig undersökning, ska de få gå med trasiga tänder -för är man ”vuxen” nog att vilja operera bort en värkande tand är man vuxen nog att vara vaken?

Än en gång, bara för att man anser att sjukvård är bra behöver man inte gilla operationsbilder. Framförallt inte uppförstorade sådana som man utsätts för utan förvarning och med syftet att få en att avstå från operation.

Vi visar bilderna för att krossa myten om att fostret bara är en cellklump eller en del av kvinnans kropp

Om man nu vill krossa dessa myter (som jag för övrigt undar hur många som egentligen tror på eller använder som argument nu för tiden) varför visar man inte Lennart Nilssons bilder istället? Dessa bilder ger ju också en god överblick över fostrets utveckling, utan att vara blodiga eller ge äckelkänslor (även om de i de flesta fall också förestället döda foster). Svaret på den frågan är förmodligen att dessa bilder inte fungerar skrämmande eller framkallar äckelkänslor på samma sätt som en blodig bild gör. Och därmed så går man ju miste om effekten av skrämselpropaganda.

(inlägget uppdaterat 081029 och 090102)