Kvinnohatande hustrumisshandlare till abort”kritiker” mördad

Nu har det gått ett tag sedan den här bloggen uppdaterades och en del saker har hänt. Bara någon vecka efter att jag skrev Inlägget jag helst hade velat slippa skriva hade Aftonbladets Wendela-avdelning en vidrig artikel där en mamma fråga ”relationsexperten” Eva Rusz om råd hur hon skulle pressa sin tonårsdotter till abort. Vidrigt. Ett par veckor senare hade Wendela-avdelningen en artikel om en kvinna som blivit gravid genom våldtäkt och valde att föda barnet. Intressant artikel och jag hoppas nu på två saker (som förmodligen inte kommer att slå in): 1) Att abortmotståndare inte använder denna kvinnas val som vapen i kampen mot andra kvinnors rätt att välja och 2) att människor som är för fri abort inser att en del kvinnor väljer att föda sina barn i situationer som många andra inte skulle ha gjort det och att dessa kvinnor är värda all stöd och respekt de kan få.

Men detta inlägg ska inte handla om det utan istället om att de amerikanska abortmotståndarna att fått sin första martyr. Den elfte september (!) sköts James L. Pouillon ihjäl då han stod och demonsterade med bilder på blodiga foster utanför en skola. Svenska Ja till Livet, som inte ägnade många rader åt mordet på Dr George Tiller har redan ägnat åtminstone fyra blogginlägg åt rapportering om mordet på, som de uttrycker det, ”abortkritikern”. Bland annat beklagar de sig över att mordet inte fått lika mycket medial uppmärksamhet här i Sverige som mordet på Dr. George Tiller. Hur vad det där med sten och glahus nu igen? (Till Ja till Livets försvar måste man ju dock säga att de är en intresseorganisation, till skillnad från media som ju faktiskt ska vara hyfsat neutral).

Men vem var då denne man, James L. Pouillon, som av amerikanska abortmotståndare utsetts till martyr, och vars mord enligt svenska abortmotståndare inte får tillräckligt med uppmärksamhet? Ska man tro abortmotståndarna så var han en from man som lugnt och fridfullt stod och visade upp lite bilder på blodiga foster. I en artikel på sajten mlive.com ger dock hans äldste son en liten annan bild av fadern. Sonen hade (av fullt förståeliga skäl) inte haft någont kontakt med fader på flera år när han sköts. Artikeln hittas i sin helhet här men jag har också valt att översätta artikeln nedan så att alla ska ha en möjlighet att förstå oavsett hur bra man är på engelska. Jag tycker också att det är viktigt att sanningen om James L. Pouillon sprids inte minst för att visa vilka människor även svenska abortmotståndare hyllar. Troligtvis har också Ja till Livet rätt när de skriver att svensk media inte kommer att skriva mycket om mordet, vilket innebär att svenska abortmotståndare ganska fritt kan sprida bilden av James L. Pouillon som en stillsam hjälte som blodigt sköts ned av illasinnade aborträttsaktivister. Jag är den första att erkänna att jag inte är den bästa översättaren, att vissa meningar kan låta konstiga och att vissa ordval minst sagt inte är optimala. Jag uppmanar alla som kan engelska att gå till mlive.com och läsa artikeln på originalspråket (och gärna hojta till om ni hittar något som är felöversatt/dåligt översatt):

Det är kommer att vara omöjligt för vissa att förstå, men min far brydde sig egentligen inte om aborter. Han gjorde detta för att förfölja, trakassera, terrorissera, skrika åt, skrämma, och verbalt misshandla (abuse) kvinnor. Han hade ett sjukligt hat mot kvinnor: sin mor, min mor, alla. När min mor slutligen lämnade honom och han blev av med sin favorit-slagpåse släpptes våldet och misshandeln som tidigare fanns inom våra fyra väggar lös på människorna i Owosso. Min far använde Ja till Livet-rörelse och 1st Amendments foundations för att skydda honom och stötta honom. Han lurade dem alla. Han stod utanför skolan för att min brorsdotter (niece) gick där och kvinnliga familjemedlemmar var hans favoritmåltavlor. Igen, min far brydde sig inte om aborter. Han ville skada människor och göra dom upprörda. Han njöt av att få se människor lida. Hans mål vara tt bli skjuten på trottoaren. Hans mål var att få människor så arga, och känna sig så terroriserade, att få dem att känna att enda sättet att stoppa honom vara att döda honom.

(…)

(Här följer ett kort stycke där sonen upprepar vilket perfekt skydd hans abortmotstånd var för att trakassera människor)

Ja, jag är verkligen hans äldsta son. Owosso har blivit av med en galen man.

Mina fetningar. I en kommentar till artikeln erkänner sonen att också han är abortmotståndare och att han önskar att Ja till Livet-rörelsen finner en annan martyr. Han beskriver också hur familjen i många år försökt få pressen att skriva en historia om ”den riktige Jim”.

Detta är alltså den man som abortmotståndare hyllar. En man som misshandlade sin fru och vars barn inte ville ha kontakt med honom. En man vars kvinnohat beskrivs som patologiskt och som någon som gillade att få folk att lida.

Ja till Livet gör dessutom desperata försök att få det till att det är media som har beskrivit abortmotståndarrörelsen som den mest våldsamma och påstår att hatet och våldet från abortmotståndarsidan är en myt. Deras bevis är dels mordet beskrivet ovan dels ett fall då en annan demonstrant överfölls av två kvinnor. Dessa två fall, hemska nog, ska dock ställas i relation till fyra mördade abortläkare, två mördade arbetare på abortklinik en säkerhetsvakt och en klinikeskort för att inte tala om de otaliga mordhot, veckliga eller i vissa fall dagliga trakasserier och förföljelser som drabbar personal och patienter på abortkliniker. De flesta amerikanska abortkliniker har rigorösa säkerhetssystem installerade och förutom säkerhetsvakter så måste de ha frivilliga så kallade klinikeskorter som möter upp de kvinnor som kommer dit (i lånad bil så att inte abortmotståndarna ska kunna spåra dem genom registreringsnumret) och skyddar dom från demonstranter. Det finns numera en lag som förbjuder abortmotståndare att stå inom en viss radie från en klinik och många kliniker byggs på ett otillgängligt sätt (nära motorvägar etc.). Vad jag vet behövs inga säkerhetssystem, särskilda lagar eller klinikeskorter när det gäller så kallade Crisis Pregnancy Centers -”kliniker” som leds av abortmotståndare (mer om dess i kommande inlägg).

Abortregister

Det har vid flera tillfällen talats om att upprätta ett abortregister, dvs. ett register över svenska kvinnor som har gjort abort. Förespråkarna menar att ett sådant register skulle underlätta forskning om vilka kvinnor, och varför, som ligger i riskzonen för att göra abort så att man på så sätt kan bli bättre på det abortförebyggande arbetet. Motståndarna å sin sida pekar på att enskilda kvinnor riskerar pekas ut och att det kan blir problem med den personliga integriteten.

I den kristna tidningen Dagen kommer så Annika Damirjian med ett förslag som är så uppenbart att man förvånas över att ingen tänkt på det tidigare:

Och om man vill förebygga oönskade graviditeter – som var utredningens uppdrag – genom ett register är väl männen som gör kvinnorna gravida av samma intresse för forskningen: Vilka män är i riskzonen att göra kvinnor med barn? Vilka vägrar att använda kondom? Vilka hör inte att tjejen säger nej? Vilka dricker för mycket och har sex i fyllan utan tanke på konsekvenserna? Vilka vägrar att ta ansvar som fäder och tvingar/övertalar sin tjej att göra abort? Är inte det lika intressanta fakta för forskningen? I vilket register skrivs deras namn och nummer in?

 

 

 

Make noise for free choice!

Liberala kvinnor, med underbara ordförande Birgitta Ohlsson i spetsen, har lanserat en hemsida för att alla kvinnor i Europa ska ha rätt till fri abort: Make Noise for free choice! På hemsidan kan man skriva under en namninsamling för detta ändamål samt läsa lite fakta om situationen för Europas kvinnor idag. Surfa in och skriv under du med! Läs också artikeln i Corren med bakgrund till kampanjen.

 

Birgitta Ohlsson är riksdagsledamot för folkpartiet och en känd förkämpe för kvinnans rätt till fri abort. Du har väl inte missat att vi har gjort en egen intervju med henne som återfinns här?

Rätten till sin egen kropp och rätten till abort finns idag inte med som en egen punkt i FN:s deklaration över de mänskliga rättigheterna, däremot kan man utifrån det som står i dokumentet, liksom i dess  förarbeten dra slutsatsen att abort ska vara en mänsklig rättighet. Vi på bloggen lovar att återkomma i ämnet, men tills vidare kan den som är nyfiken surfa in på Human Rights Watch’s hemsida och läsa om varför de har tagit ställning till abort som mänsklig rättighet.

Ingen abort om pappan får bestämma

Enligt en artikel i Aftonbladet har det i den amerikanska delstaten Ohio lagts fram ett förslag om att en kvinna inte ska få göra abort om den förmodade fadern inte ger sitt samtycke. Om kvinnan inte vet vem som är fadern måste en lista på potentiella fäder läggas fram. Det ska enligt förslaget vara olagligt att ljuga om fadern är.

Innan jag går närmare inpå varför detta förslag är fel bör det påpekas att det är ytterst liten risk att det verkligen går igenom. För det första styrs Ohio av demokrater och för det andra…ja, jag kan väl säga så här: Den som har tråkigt kan försöka roa sig med att räkna med hur många lagförslag som syftar till att begräsa rätten till abort som läggs fram i amerikanska delstater och sedan jämföra med hur många som faktiskt går igenom. (För er som nöjer er med ett snabbt och ospecificerat svar: De flesta går inte igenom).

Sedan om varför lagförslaget är dåligt: För att göra detta på ett bra sätt vill jag att vi bara lämnar frågan om abort ska vara lagligt eller ej för tillfället och bara utgår från att abort är lagligt nu och kommer i framtiden att vara lagligt. Om någon då blir gravid så finns det bara två alternativ -att fortsätta graviditeten eller att avbryta den. Det finns inget mellanting och ingen kompromiss. Om de parter som är inblandade i graviditetens uppkomst, i majoritetsfallet en man och en kvinna, då är oense om vilket alternativ som gäller så måste någon få utslagsrösten. Det går inte i det läget att säga att båda ska ha lika mycket att säga till om -då kommer man ingenvart. Det går inte att hitta en mellanväg där man gör lite på bådas sätt utan man måste gå helt på den enas sätt. Och vem, om vi nu helt enkelt utgår från att abort är lagligt oavsett vad man tycker om det, bör få fälla avgörandet? Den vars kropp faktiskt måste bära på fostret, ge det näring och sedan föda det, vars kropp måst utstå alla risker en graviditet och förlossning innebär eller den andra parten? Den som visserligen är gemesam upphovsman till graviditeten men som faktiskt INTE är den som är gravid?

Det är ganska självklart att den som måste ha sista ordet är den vars kropp ”drabbas” av graviditeten.

Men det är klart, för att få makt över kvinnors kroppar och sexuella val fungerar en lag av det här slaget utmärkt. Och det är väl det som är tanken. Om lagen mot förmodan går igenom så måste ju kvinnan stå och redogöra för vilka hon har haft sex med. Dessutom så har ju både den poteintielle fadern och myndigheterna möjlighet att se till att processen drar ut på tiden så att det blir för sent för abort. (För att inte tala om i de få fall där graviditeten har uppkommit genom våldtäkt. Vilken dröm för en våldtäktsman att inte bara få makt över kvinnan under våldtäkten utan också under de nästföljande nio månaderna.)

(Sedan kan man konstatera att det minst sagt suger att naturen har inrättat det så att bara en av parterna bär på en graviditet som två stycken har gett upphov till.. Möjlighet till juridisk abort för män bör diskuteras. Dessutom bör det snarast möjligt komma fram fler och bättre p-medel för män. DESSUTOM bör man, innan man har samlag, gemensamt diskutera hur man ställer sig till eventuell graviditet så att båda parter sedan utifrån det kan välja om man vill riskera att bli gravid med personen i fråga eller inte)

Unga killar och sexpress

När de ökande aborttalen diskuteras hörs det ibland förslag från abotmotståndarhåll att man måste diskutera sexpressen som unga tjejer utsätts för. Bland annat konstaterade Gunilla Gomér då hon tillträdde som ordförande för Ja till Livet att tjejer måste ges stöd att säga nej till sex och lära sig att det är okej att vänta.

När man ensidigt för fram detta förslag missar man dock två saker. Det första är att ja, unga tjejer utsätts för mycket press när det gäller sex idag -men den pressen går åt två håll. Visst, debuten ska inte vara ”för sen” -men den ska inte heller vara ”för tidig”. Och visst är det bra att ha mycket sex -men inte för mycket. Och många partners -ja, visst men inte för många! Att ensidigt fokusera på att lära tjejer att det är okej att säga nej och att vänta missar alltså en -mycket viktig -sida av myntet.

Det andra man missar är killarna! Vi får inte för en sekund glömma att också unga killar utsätts för press när det gäller sex -ibland kanske tom större press än unga tjejer. Det ingår i rollen som man att vara ständigt redo för sex och ha många partners! Expressen har en just nu en artikel på sin hemsida om sexpressen unga killar utsätts för. Jennifer A Leigh som är doktor i psykologi har intervjuat hundratals unga killar om manlig oskuld och resultat tyder på att unga killar är i minst lika stort behov som unga tjejer av att få höra att det är okej att vänta och stöd till att säga nej.

En kille säger rent ut att en 21 år gammal manlig oskuld anses vara en konstig typ. En kille berättar om att han utvecklat självskadebetende efter att ha förlorat sin oskuld. 28 procent av männen i undersökningen anser sig vara deprimerade efter att ha förlorat sin oskuld till tjejer som inte brydde sig om den.

Så istället för att bara lära tjejer att det är okej att säga nej och att vänta med sex kanske vi skulle ta och lära killar detsamma. De tycks onekligen också behöva höra det.

Sänker subventionerade p-medel antalet aborter?

Nu är det dags för politikerveckan i Almedalen. Bland många andra intressanta föredrag (se tex RFSU:s lista här) ordnar läkemedelsföretaget Schering Plough ett föredrag med titeln Färre ungdomsaborter med gratis p-medel?. I pressmeddelandet står det såhär:

I vissa landsting är preventivmedel gratis för unga kvinnor, medan det i andra landsting kostar pengar. Det betyder att man har gjort det till en privatekonomisk fråga om man ska kunna ha ett sexliv utan risk att bli med barn. Samtidigt vet vi att ungdomsaborterna ökar och erfarenheterna från exempelvis Norge visar att denna trend kan vändas om man inför gratis p-medel för unga.
Schering-Plough anordnar ett seminarium under årets Almedalsvecka om ungdomssubventioner, ofrivilliga graviditeter, aborter och unga kvinnor.

 

Schering-Plough är ingen storfavorit här direkt. Förutom att de i pressmeddelandet med sexliv uppenbarligen menar att kunna ha vaginala samlag (för man kan ha ett aktivt sexliv utan att ha vaginala samlag, både som homo-och heterosexuell. Att krossa samlagsnormen torde för övrigt vara en fråga där abortmotståndare och RFSU borde kunna enas) är de är företaget bakom sajten preventivmedel.nu där de bland annat skriver att det är bra att använda både kondom och preventivmedel (så kondom skyddar tydligen inte mot graviditet) samt gör tappra försök att tona ned riskerna med hormonella preventivmedel (översättning: försöker reducera tjejers faktiska biverkningar till myter samt tjejers oro till en fråga om hysteriska små kvinnorm som okritiskt går på allt de läser i Aftonbladet och Expressen). Bland annat påstår de att det är naturligt att tillsätta hormoner till kroppen. När man tittar på vilka som medverkar i seminariet blir man också lite fundersam. Kristina Gemzell Danielsson, professor på Karolinska Institutet, är intervjuad på sajten preventivmedel.nu i en artikel som ska ”krossa myterna kring hormonella preventivmedel” (en artikel där det för det första är oklart vilka myter de tänker krossa för det andra vilka myter de sedan faktiskt krossar. Jag hittar själv inte en enda krossad myt.) där hon uppmanar unga tjejer att ”inte gå på myterna” utan ”unna sig ett säkert preventivmedel”. Vilka myter hon menar att tjejer går på som de inte bör är sedan oklart, men i en mailväxling mellan henne och mig kröp det fram att det var myten att hormoner var livsfarligt som avsågs.

Christina Rogala är barnmorska hos RFSU och lägger gärna skulden för ökande aborttal på de hemska unga kvinnorna som läser Expressen och Aftonbladet och därefter inte vill äta p-piller (och som uppenbarligen sedan befruktar sig själva eftersom de unga männen sällan nämns). Hon använder orden ”det är farligare att vara gravid” som om hon fick betalt för det varje gång p-pillers biverkningar kommer på tal.

Det är självklart bra att preventivmedel görs tillgängliga till alla som vill och ur den aspekten är det självklart bra att preventivmedel subventioneras. Att kunna ha vaginala samlag ska inte vara en kostandsfråga. Men frågan är om det kommer att leda till en sänkning av aborttalen. För är det verkligen så att man avstår från preventivmedel på grund av kostnaden? Tveksamt.

Det som bekymrar, både med detta seminarium och i diskussionen om aborttal i allmänhet, är hur mycket ansvar som läggs på kvinnor. Det må så vara att det är en myt att hormonella preventivmetoder per definition är livsfarlig och att blodproppsrisken är högre vid gravidiet (men vad säger det egentligen? En graviditet är farligare än det mesta. Och bör inte blodproppsrisken mätas mot andra preventivmetoder?) men humörsvängningar, depression, ångest, minskad sexlust, miljöppåverkan för att inte tala om att ansvaret för en delad aktivitet bara hamnar på en av partera (föga förvånande, kvinnan) är det inte.  Det är hög tid att de som arbetar med sexualupplysning börjar ta kvinnors rädsla och faktiska biverkningar på allvar. Denna rädsla kommer, tvärtemot vad många påstår, inte i första hand från braskande kvällstidningsrubriker utan från faktiska erfarenheter -sina egna eller andras. Det är inte sunt att vifta bort kvinnors biverkningar med ett ”det är farligare att vara gravid”. Det är inte sunt att , som Kristina G-Dvifta bort kvinnors erfarenheter som ”myter”. Det är inte sunt att lägga ansvaret för en tvåförvållad situation på bara en av parterna. Det är inte sunt att unga kvinnor som frågar vad de kan göra när HENNES KILLE ”inte gillar kondom”  får till svara att det är upp till HENNE att ta ledigt från jobbet, boka tid hos barnmorska fixa preventivmedel som HON får ta ansvar för och få biverkningar (som förmodligen är mer än lite ”obekväma”) av.Det är inte sunt att vaginala samlag anses vara den enda giltiga formen av sex. Det är inte sunt att det är fler kvinnor än män som steriliserar sig trots att sterilisering är både enklare och säkrare på män.

Och så länge vi inte har gjort något åt dessa osunda inställningar, så länge vi inte har fler icke-hormonella preventivmetoder och, framförallt, så länge vi inte har fler preventivmetoder för män, tvivlar jag på att antalet aborter kommer att minska hur mycket vi än subventionerar hormonella preventivmedel.

DN tar upp abort på Insidan

DN har precis haft en artikelserie på Insidan om abort. De tar upp abortfrågan ur tre olika perspektiv,  med abortberättelser från när det fortfarande var olagligt i Sverige och från nutid, intervjuer med feministiska debattören Nina Lekander och kristdemokraten Chatrine Pålsson Ahlgren, samt samtal med barnmorskor.

Precis som artikeln vi tipsade om i ett tidigare inlägg är det berättelser om kvinnor som visserligen haft jobbigt med att fatta beslutet och att genomföra aborten, men inte ångrat sig efteråt och snarast känt lättnad. Och inte är några offer eller gjort abort lättvindigt (som en del menar är mer regel än undantag).

Så läs för sjutton!

Lite uppdateringar och glada nyheter

Katolska kyrkan har krupit till korset när det gäller fallet med den nioåriga flickan i Brasilien. Den brasilianska biskopskonferensen går nu emot ärkebiskop Jose Cardoso Sobrinho och häver banlysningen av flickans mor och läkarna som utförde aborten och därmed räddade flickans liv. En inte allt för vågad gissning är att den massiva kritiken spelade viss roll i beslutet…

Katolska kyrkan fortsätter dock att vara motståndare till abort, preventivmedel, homosexuellas rättigheter (homosexuella förhållanden orsakar dock sällan några aborter…) och för att få sitta i kyrkans ledning krävs det att man har snopp, testiklar och y-kromsom.

En glad nyhet är att Facebook-gruppen RÖTT KORT VATIKANEN i skrivandets stund 11 220 medlemmar (den stardades för en vecka sedan!). Det finns med andra ord många människor där ute som har tröttnat på katolska kyrkans fundamentalism.

Obama lossar munkaveln på hjälparbetare!

På ABC News blog kunde man igår läsa att president Barack Obama skriver under ett dokument som  tar bort den så kallade Mexico City Policy eller Global Gag Rule -munkavelsregeln.

Mexico City Policy går ut på att inga internationella organisationer som utför aborter, hänvisar kvinnor till ställen där de kan få abort eller ens försöker påverka abortlagstiftningen i kvinnovänlig riktning (tex. genom att delta i abortdebatter) kan få bidrag från U.S. Agency for International Development. Denna regel infördes först av president Reagan 1984 men togs bort av Clinton 1993. En av de första åtgärder George W Bush vidtog då han tillträdde som president var att återinföra ”munkavelsregeln”.

De organisationer som arbetar i tex utvecklingsländer hade då att välja på att endera bildligt talat sätta munkavle på sig själva (därav öknamnet på regeln) och sluta hänvisa kvinnor till ställen där de kan få abort och försöka påverka lagstiftning eller att få leva på existensminimum. Vissa organisationer valde det förra och tänkta att de kan ju göra bra saker ändå, men för många organisationer som verkar i länder de verkligen ser förödelsen när en kvinna inte får abort så var detta inget alternativ. Dessa organisationer har alltså under Bush-eran fått verka under ekonomiskt enormt pressade förhållanden.

Men nu är det slut på det och vi här på bloggen gläds med kvinnorna som nu kommer att få (bättre) hjälp och gratulerar USA till att ha en president som inte använder tredje världens kvinnor för att vinna inrikespolitiska poäng!

Heja Obama! Men snälla Herr President: Hur blir det nu med Freedom of Choice act*?

Mer att läsa finns på Planned Parenthoods hemsida här. Där kan den som vill även spamma Obama skicka tackbrev till presidenten.

Uppdatering 090125: Även DN har en artikel, med uttalande från RFSUs generalsekreterare, här.

*Lovar att återkomma om detta viktiga ämne. Går i korthet ut på att ta bort alla de inskränkningar som gjorts i aborträtten under senare år.

Det går (långsamt) framåt!

Onsdagen den fjortonde januari utfärdade Europaparlamentet en ny resolution om situationen för de grundläggande rättigheterna i EU. Resolutionen, som inleds med orden Europaparlamentet anser att ett effektivt skydd av och främjande av de grundläggande rättigheterna utgör grunden för demokratin i Europa och en avgörande förutsättning för att det europeiska området med frihet, säkerhet och rättvisa ska befästas, behandlar bland annat rätt att slippa bli diskriminerad på grund av sexuell läggning, kön och etnicitet.

Resolutionen tar dessutom upp, framför allt kvinnors rätt, till reproduktiv och sexuell hälsa. Under rubriken Lika möjligheter återfinns dessa två formuleringar:

60.  Europaparlamentet understryker behovet att öka allmänhetens medvetenhet om rätten till reproduktiv och sexuell hälsa och uppmanar medlemsstaterna att garantera att kvinnor helt och fullt kan åtnjuta dessa rättigheter, införa lämpliga sexualutbildnings-, sexualupplysnings- och förtroliga rådgivningstjänster samt att förbättra tillgången till preventivmedel i syfte att förebygga oönskade graviditeter och olagliga och riskfyllda aborter samt bekämpa kvinnlig könsstympning.

61.  Europaparlamentet betonar att kvinnor från etniska minoritetsgrupper, oberoende av deras rättsliga status, bör tillförsäkras tillgång till offentliga medel, så att det blir möjligt för dem att ha tillgång till säkra, likvärdiga och kulturellt medvetna tjänster och rättigheter på sjuk- och hälsovårdsområdet, särskilt när det gäller sexuell och reproduktiv hälsa och därmed sammanhängande rättigheter. Parlament anser att det bör antas en europeisk rättslig ram för att fysiskt skydda unga flickor från könsstympning.

Visserligen sägs det inte rent ut att kvinnor ska ha rätt till abort, även om denna rätt ofta räknas in i rätten till sexuell och reproduktiv hälsa.  I ett Europa där konservativa krafter gör sitt bästa för att skjuta fram sina positioner och där Katolska Kyrkan mobiliserar för fullt känns detta dokument i alla fall som en ljuspunkt och förhoppningsvis kan det vara   ett steg på vägen mot alla kvinnors rätt till lagliga och säkra aborter.

Dokumentet finns att läsa i sin helhet här.